EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (1), särskilt artiklarna 3.6, 4.3, 9.9, 12.3, 14.4, 15.5, 16.3, 17, 18.2, 19.11, 20.7, 21.17, 22.4, 23.6, 24.6, 25.9, 34.2, 35.11, 36.3, 37.15, 40.11, 42.3 och 53.3,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande, och
av följande skäl:
(1) Direktiv 2011/61/EU ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter som bland annat föreskriver om beräkning av tröskeln, den finansiella hävstången, verksamhetsvillkoren för förvaltare av alternativa investeringsfonder (nedan kallade AIF-förvaltare), inbegripet risk- och likviditetshantering, värdering och delegering, närmare krav på de uppgifter och skyldigheter som åligger AIF-förvaltarnas förvaringsinstitut, bestämmelser om öppenhet samt särskilda krav på tredjeland. Det är viktigt att alla dessa kompletterande bestämmelser börjar gälla samtidigt som direktiv 2011/61/EU, så att de nya kraven på AIF-förvaltarna tillämpas i praktiken. Bestämmelserna i förordningen är nära relaterade, eftersom de handlar om auktorisering av AIF-förvaltare som förvaltar och/eller saluför AIF-fonder i unionen, deras löpande verksamhet och öppenhet, som är aspekter som är nära förknippade med inledandet och bedrivandet av verksamhet som tillgångsförvaltare. Det är önskvärt att alla delegerade akter som krävs enligt direktiv 2011/61/EU samlas i en enda förordning, för att förenhetliga dessa bestämmelser, som bör träda ikraft samtidigt, och underlätta för dem som omfattas av skyldigheterna att överblicka dem, däribland investerare som inte är EU-medborgare.
(2) Det är viktigt att anta en förordning, för att uppnå målen för direktiv 2011/61/EU på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater, förbättra den inre marknadens integritet och erbjuda rättslig säkerhet för dess deltagare, inbegripet institutionella investerare, behöriga myndigheter och övriga intressenter. Att rättsakten har formen av en förordning gör att alla marknadsaktörer får ett enhetligt regelverk. Det är den bästa möjliga garantin för lika villkor, enhetliga konkurrensförutsättningar och en lämplig gemensam standard för investerarskyddet. Dessutom säkerställer det att närmare enhetliga genomförandebestämmelser om AIF-förvaltarnas verksamhet är direkt tillämpliga (i sig direkt tillämpliga) och därför inte kräver ytterligare införlivning på nationell nivå. Genom en förordning kan man dessutom undvika att tillämpningen av direktiv 2011/61/EU försenas i medlemsstaterna.
(3) Eftersom den delegerade förordningen preciserar styrelsens och den verkställande ledningens skyldigheter bör betydelsen av dessa begrepp förklaras, särskilt att en styrelse kan bestå av personer i den verkställande ledningen. I förordningen införs även begreppet tillsynsfunktion och därför bör man i definitionen av styrelsen förtydliga att den är det organ som svarar för ledningsfunktionen, om tillsyns- och ledningsfunktionen är åtskilda enligt nationell bolagsrätt. Enligt direktiv 2011/61/EU är AIF-förvaltare skyldiga att lämna viss information till de behöriga myndigheterna, bland annat om vilken procentandel av AIF-fondernas tillgångar som omfattas av specialarrangemang på grund av sin illikvida natur. I förordningen klargörs innebörden av specialarrangemang, så att AIF-förvaltarna ska veta exakt vilken information de ska lämna till de behöriga myndigheterna.
(4) I direktiv 2011/61/EU föreskrivs ett förenklat system för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fondportföljer vars sammanlagda förvaltade tillgångar inte överskrider de relevanta trösklarna. Det är nödvändigt att klargöra hur de förvaltade tillgångarnas sammanlagda värde ska beräknas. I detta sammanhang är det viktigt att fastställa vilka åtgärder som krävs för beräkningen av tillgångarnas sammanlagda värde, att tydligt fastställa vilka tillgångar som inte ska ingå i beräkningen, att klargöra hur de tillgångar ska värderas som förvärvats genom användning av finansiell hävstång och att föreskriva om hur man ska hantera korsvist ägande mellan AIF-fonder som förvaltas av en AIF-förvaltare.
(5) Det sammanlagda värdet av de förvaltade tillgångarna behöver beräknas minst en gång per år med användning av aktuell information. Tillgångarnas värde bör därför fastställas under de tolv månader som föregår dagen för beräkningen av de förvaltade tillgångarnas sammanlagda värde och så nära den dagen som möjligt.
(6) För att kontrollera att en AIF-förvaltare fortfarande har rätt att omfattas av det förenklade system som föreskrivs i direktiv 2011/61/EU, bör ett förfarande införas som gör det möjligt att fortlöpande följa de förvaltade tillgångarnas sammanlagda värde. För att bedöma hur sannolikt det är att de överskrider tröskeln, eller om det behövs en ytterligare beräkning, får AIF-förvaltarna beakta de typer av AIF-fonder som förvaltas och de olika kategorier av tillgångar som de investerar i.
(7) Om en AIF-förvaltare inte längre uppfyller kraven på trösklarna, ska den anmäla detta till sin behöriga myndighet och ansöka om auktorisation inom 30 kalenderdagar. Om över- eller underskridandet av trösklarna bara inträffar någon enstaka gång under ett visst kalenderår och förhållandet anses vara tillfälligt, bör dock AIF-förvaltarna inte vara skyldiga att ansöka om auktorisation. I sådana fall bör AIF-förvaltaren informera den behöriga myndigheten om att tröskeln överskridits och förklara varför den anser att detta förhållande är av tillfällig natur. Ett förhållande som varar i mer än tre månader kan inte anses vara tillfälligt. Vid bedömningen av sannolikheten för att ett förhållande är tillfälligt bör AIF-förvaltaren beakta förväntad tecknings- och inlösenaktivitet eller, i förekommande fall, kapitalneddragningar och kapitalfördelningar. Vid denna bedömning bör AIF-förvaltaren inte använda förväntade marknadsrörelser.
(8) De uppgifter som AIF-förvaltare använder för beräkningen av de förvaltade tillgångarnas sammanlagda värde behöver inte vara tillgängliga för allmänheten eller för investerare. De behöriga myndigheterna måste dock kunna verifiera att AIF-förvaltare på ett korrekt sätt beräknar och övervakar det sammanlagda värdet av de tillgångar de förvaltar, inklusive bedömningen av situationer då de förvaltade tillgångarnas sammanlagda värde tillfälligt överskrider den relevanta tröskeln och bör därför på begäran få tillgång till dessa uppgifter.
(9) Det är viktigt att AIF-förvaltare som omfattas av bestämmelserna i det förenklade systemet i direktiv 2011/61/EU förser de behöriga myndigheterna med aktuell information vid registreringstidpunkten. Alla typer av AIF-förvaltare har kanske inte uppdaterade emissionsdokument som speglar den senaste utvecklingen för de AIF-fonder som de förvaltar och sådana AIF-förvaltare kanske finner det mer praktiskt att redovisa den nödvändiga informationen i ett separat dokument som beskriver deras investeringsstrategi. Det kan vara fallet för riskkapitalfonder, som ofta skaffar kapital genom att förhandla med tänkbara investerare.
(10) En AIF-fond som enbart har aktier i börsnoterade bolag bör inte anses ha finansiell hävstång, så länge som aktierna inte anskaffas genom lån. Om samma AIF-fond köper optioner i ett aktieindex, ska den anses ha finansiell hävstång, eftersom den har ökat fondens exponering mot en viss investering.
(11) Två metoder att beräkna hävstången bör föreskrivas för att säkerställa en enhetlig tillämpning av AIF-förvaltarnas skyldighet att ge en objektiv översikt över den hävstång som används. Marknadsundersökningar har visat att de bästa resultaten uppnås genom att kombinera de så kallade "brutto-" och "åtagandemetoderna".
(12) För att få lämplig information för övervakning av systemrisker och en fullständig bild av AIF-förvaltarens användning av finansiell hävstång, bör information om en AIF-fonds exponering lämnas till behöriga myndigheter och investerare på grundval av både brutto- och åtagandemetoden. Alla AIF-förvaltare bör därför beräkna exponeringen med både brutto- och åtagandemetoden. Bruttometoden visar AIF-fondens totala exponering, medan åtagandemetoden ger insikt i de risksäkrings- och nettningstekniker som förvaltaren använder, och därför bör båda metoderna betraktas tillsammans. Skillnaden mellan den totala exponeringen enligt bruttometoden och åtagandemetoden kan ge nyttig information. Om det behövs för att se till att all ökning av AIF-fonders exponering avspeglas korrekt, får kommissionen anta ytterligare delegerade akter om en extra och valfri metod för beräkningen av hävstången.
(13) Vid beräkning av exponeringen bör AIF-fondens samtliga positioner inledningsvis tas med, inklusive korta och långa tillgångar och skulder, lån, derivatinstrument och varje annan metod som ökar exponeringen, om tillgångarnas eller skuldernas risker och vinster ligger hos AIF-fonden. Alla andra positioner som nettotillgångsvärdet är sammansatt av ska också tas med.
(14) Lånearrangemang som AIF-fonden ingår bör uteslutas, om de är av tillfällig natur och relaterade till och helt täcks av investerarnas kapitalinsatser. Revolverande lånekrediter bör inte anses vara av tillfällig natur.
(15) Förutom att beräkna exponeringen med hjälp av bruttometoden bör alla AIF-förvaltare beräkna exponeringen med hjälp av åtagandemetoden. Enligt åtagandemetoden ska finansiella derivatinstrument omvandlas till motsvarande positioner i den underliggande tillgången. Om emellertid en AIF-fond investerar i vissa derivat för att uppväga marknadsrisken för andra tillgångar som fonden investerats i, bör dessa derivat under vissa omständigheter inte omvandlas till motsvarande position i de underliggande tillgångarna, eftersom de båda tillgångarnas exponering uppväger varandra. Detta bör exempelvis vara fallet när en AIF-portfölj investerar i ett visst index och innehar ett derivatinstrument som byter det indexets resultat mot ett annat index resultat, som bör motsvara innehavsexponeringen mot det andra indexet i portföljen, så att AIF-fondens nettotillgångsvärde inte blir beroende av det första indexets resultat.
(16) Vid beräkning av exponeringen enligt åtagandemetoden ger derivat som uppfyller de kriterier som fastställs i denna förordning inte någon extra exponering. Om AIF-fonden investerar i indexterminsaffärer och innehar likvida medel motsvarande terminsaffärernas sammanlagda marknadsvärde, motsvarar detta en direktinvestering i indexandelarna och därför bör indexterminsaffären inte beaktas i beräkningen av AIF-fondens exponering.
(17) Vid beräkning av exponeringen med åtagandemetoden bör AIF-förvaltarna ha rätt att beakta risksäkrings- och nettningsarrangemang, förutsatt att de uppfyller åtagandemetodens kriterier.
(18) Kravet att nettningsarrangemang ska avse samma underliggande tillgång bör tolkas strikt. Tillgångar som AIF-förvaltaren beaktar som likvärdiga eller starkt korrelerade, som olika aktiekategorier eller obligationer som emitterats av samma emittent, bör därför inte anses vara identiska när det gäller nettningsarrangemang. Syftet med definitionen av nettningsarrangemang är att se till att endast sådana affärer beaktas som uppväger de risker som är förknippade med andra affärer, utan någon väsentlig återstående risk. Kombinationer av affärer för att generera en avkastning, hur liten den än må vara, genom att minska vissa risker samtidigt som andra behålls, bör inte betraktas som nettningsarrangemang, som vid arbitrageinvestmentstrategier som syftar till att generera avkastning genom att utnyttja prisskillnader mellan derivatinstrument med samma underliggande tillgångar men med olika löptider.
(19) En portföljförvaltningsmetod som syftar till att minska en risks duration, genom att kombinera en investering i en obligation med lång löptid och en ränteswap eller minska en AIF-obligationsportföljs duration genom en kort position i terminsaffärer med obligationer som motsvarar portföljens ränterisk (durationsrisksäkring) ska anses vara ett risksäkringsarrangemang, om de uppfyller risksäkringskriterierna.
(20) Ett portföljhanteringsförfarande som syftar till att uppväga de betydande riskerna med en investering i en väldiversifierad aktieportfölj genom en kort position i en aktieindextermin bör anses uppfylla risksäkringskriterierna. Villkoret är att aktieportföljens sammansättning ligger mycket nära aktiemarknadsindexets och att dess avkastning är starkt korrelerad till aktiemarknadsindexets samt att den korta positionen i aktieindexterminen möjliggör en obestridlig minskning av den allmänna marknadsrisken för aktieportföljen och att den specifika risken är obetydlig, t.ex. betarisksäkring av en väldiversifierad aktieportfölj där den specifika risken anses vara obetydlig.
(21) Ett portföljhanteringsförfarande som syftar till att uppväga risken för en investering i en fastränteobligation genom att kombinera en lång position i en kreditswap med en ränteswap som byter den fasta räntan mot en ränta lika med en lämplig marknadsreferensränta plus en spread bör anses vara ett risksäkringsarrangemang, om åtagandemetodens alla risksäkringskriterier i princip är uppfyllda.
(22) Ett portföljhanteringsförfarande som syftar till att uppväga risken för en viss aktie genom en kort position via ett derivatkontrakt avseende en annan aktie som är starkt korrelerad till den första aktien bör inte anses uppfylla risksäkringskriterierna. Även om en sådan strategi bygger på att inta motsatta positioner för samma tillgångskategori, säkrar den inte den specifika risken för investeringen i en viss aktie. Den bör därför inte anses vara ett risksäkringsarrangemang enligt åtagandemetodens kriterier.
(23) Ett portföljhanteringsförfarande som syftar till att upprätthålla alfavärdet för en aktiekorg (bestående av ett begränsat antal aktier) genom att kombinera investeringen i den aktiekorgen med en betajusterad kort position i en aktieindextermin bör inte anses uppfylla risksäkringskriterierna. En sådan strategi syftar inte till att uppväga de betydande riskerna med investeringen i den aktiekorgen utan att uppväga investeringens beta (marknadsrisken) och upprätthålla alfavärdet. Aktiekorgens alfakomponent kan dominera över betakomponenten och därigenom leda till förluster på AIF-nivå. Därför bör detta inte anses vara ett risksäkringsarrangemang.
(24) En riskarbitragestrategi är en strategi där en kort position i en aktie kombineras med en lång position i en annan aktie. En sådan strategi syftar till att risksäkra positionernas beta (marknadsrisk) och generera en avkastning som är relaterad till båda aktiernas relativa resultat. Aktiekorgens alfakomponent kan dominera över betakomponenten och därigenom leda till förluster på AIF-nivå. Detta bör inte anses vara ett risksäkringsarrangemang enligt åtagandemetodens kriterier.
(25) En strategi som syftar till att risksäkra en lång position i en aktie eller obligation med köpt kreditriskskydd för samma emitterare gäller två olika tillgångskategorier och bör därför inte anses vara ett risksäkringsarrangemang.
(26) Om metoder används som ökar en AIF-fond exponering, bör AIF-förvaltaren iaktta allmänna principer som att utöver transaktionens rättsliga form även beakta dess substans. Särskilt i fråga om återköpstransaktioner bör AIF-förvaltaren beakta om AIF-fonden överför eller behåller de berörda tillgångarnas risker och vinster. AIF-förvaltaren bör också gå från derivatinstrument eller andra kontraktsarrangemang till de underliggande tillgångarna för att bestämma vilka tänkbara framtida åtaganden för AIF-fonden som dessa transaktioner leder till.
(27) Eftersom åtagandemetoden leder till att räntor med olika durationer betraktas som skilda underliggande tillgångar, får AIF-fonder som enligt sin huvudinvesteringsstrategi främst investerar i räntederivat använda särskilda regler för durationsnettning för att beakta korrelationen mellan räntekurvans löptidssegment. När en AIF-fond fastställer sin investeringspolitik och riskprofil, bör den kunna definiera ränterisknivån och följaktligen fastställa sitt durationsmål. AIF-fonden bör beakta det fördefinierade durationsmålet, när den gör sina investeringsval. Om portföljens duration avviker från durationsmålet, bör strategin inte anses vara ett durationsnettningsarrangemang enligt åtagandemetodens kriterier.
(28) Reglerna om durationsnettning tillåter att långa positioner nettas mot korta positioner vars underliggande tillgångar är andra räntenivåer. De löptider som fungerar som trösklar för löptidsintervallen är två, sju respektive femton år. Nettningpositioner bör tillåtas inom varje löptidsintervall.
(29) Nettningpositioner mellan två olika löptidsintervall bör delvis tillåtas. Sanktioner måste tillämpas för nettade positioner för att tillåta enbart partiell nettning. De bör uttryckas i procentsatser som bygger på de genomsnittliga korrelationerna mellan löptidsintervallen för tvåårs-, femårs-, tioårs- och trettioårsräntekurvan. Ju större skillnaden är mellan positionernas löptid, desto angelägnare är en sanktion mot nettningen och således måste procentsatserna öka.
(30) Positioner vars modifierade duration är mycket längre än hela portföljens modifierade duration överensstämmer inte med AIF-fondens investeringsstrategi och det bör därför inte vara tillåtet att matcha dem helt. Således bör det inte tillåtas att en kort position med 18 månaders löptid (placerad i löptidsintervall 1) matchas med en lång position med tioårslöptid (placerad i löptidsintervall 3), om AIF-fondens durationsmål är ungefär två år.
(31) När AIF-fonder beräknar exponeringen, kan de först urskilja risksäkringsarrangemangen. De derivat som berörs av dessa arrangemang utesluts sedan från beräkningen av den totala exponeringen. AIF-fonderna bör använda en exakt beräkning i risksäkringsarrangemangen. AIF-fonderna bör inte använda regler för durationsnettning vid risksäkringsberäkningen. Reglerna för durationsnettning får användas för att omvandla de återstående räntederivaten till deras motsvarande underliggande tillgångspositioner.
(32) Enligt direktiv 2011/61/EU ska en AIF-förvaltare se till att de eventuella yrkesansvarsrisker som följer av dess verksamhet i tillräcklig utsträckning täcks genom extra kapitalbasmedel eller genom en ansvarsförsäkring mot skadeståndsansvar. En enhetlig tillämpning av denna bestämmelse kräver en gemensam uppfattning om vilka eventuella yrkesansvarsrisker som ska täckas. Den allmänna specificeringen av risker till följd av en AIF-förvaltares fel eller försumlighet i arbetet bör klargöra de relevanta riskhändelserna och omfattningen av det eventuella yrkesansvaret, inbegripet skada eller förlust som vållas av personer som direkt utövar verksamhet som AIF-förvaltaren har det rättsliga ansvaret för, exempelvis AIF-förvaltarens direktörer, tjänstemän och personal samt personer som utövar verksamhet som AIF-förvaltaren delegerat. Enligt bestämmelserna i direktiv 2011/61/EU påverkas inte AIF-förvaltarens yrkesansvar av delegering eller underdelegering och AIF-förvaltaren bör tillhandahålla tillräcklig täckning för yrkesansvarsrisker avseende tredje part som den har rättsligt skadeståndsansvar mot.
(33) För att säkerställa en gemensam uppfattning om den allmänna specificeringen bör en exempelförteckning fungera som riktmärke för kartläggningen av händelser som eventuellt kan föranleda skadeståndsansvar. Förteckningen bör innehålla ett brett urval händelser som är följden av försummelse, fel eller underlåtenhet, exempelvis förlust av dokument som styrker äganderätten till investeringar, oriktigheter eller brott mot de skyldigheter och förpliktelser som åvilar AIF-förvaltaren. Ingå bör också underlåtenhet att genom tillräckliga interna kontrollsystem förhindra bedrägligt förfarande inom AIF-leverantörens organisation. Skador till följd av underlåtenhet att göra en noggrann genomlysning av en investering som visar sig vara bedrägeri skulle göra AIF-förvaltarens skadeståndsansvarig och bör därför vara tillräckligt täckt. Förluster som uppkommer genom att en investering har förlorat i värde till följd av försämrade marknadsvillkor bör dock inte täckas. Förteckningen bör också omfatta felaktigt utförda värderingar, vilket bör betraktas som värderingsfel som strider mot artikel 19 i direktiv 2011/61/EU och motsvarande delegerade akter.
(34) I överensstämmelse med sina riskhanteringsskyldigheter bör AIF-förvaltarna ha lämpliga interna kvalitetskontrollmekanismer för att undvika eller minska fel och försummelser i arbetet, inbegripet yrkesansvarsrisker. En AIF-förvaltare bör därför som en del av sin riskhanteringspolitik ha lämpliga riktlinjer och förfaranden för hantering av verksamhetsrisken som står i proportion till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Dessa riktlinjer och förfaranden bör under alla omständigheter göra det möjligt att bygga upp en intern förlustdatabas för att utvärdera verksamhetens riskprofil.
(35) För att säkerställa att extra kapitalbasmedel och ansvarsförsäkring i tillräcklig utsträckning täcker eventuella yrkesansvarsrisker bör kvantitativa minimiriktmärken fastställas för att bestämma rätt täckningsnivå. AIF-förvaltarna bör fastställa de kvantitativa riktmärkena som en viss procentsats av värdet av de portföljer som AIF-förvaltaren förvaltar, beräknat som summan av absolutbeloppen av alla tillgångar i de förvaltade AIF-fonderna oberoende av om de anskaffats genom användning av finansiell hävstång eller med investerarnas pengar. I detta sammanhang bör derivatinstrument värderas till sitt marknadspris, eftersom de kan ersättas till det priset. Eftersom täckning genom ansvarsförsäkring till sin natur är mer osäker än täckning genom extra kapitalbasmedel, bör olika procentsatser tillämpas på de båda instrumenten i fråga om täckning av yrkesansvarsrisk.
(36) För att säkerställa att ansvarsförsäkringen verkligen täcker förluster som följer av försäkrade händelser bör försäkringen tecknas hos ett försäkringsbolag som har behörighet att tillhandahålla ansvarsförsäkringar. Det inbegriper försäkringsbolag inom EU och även icke-EU-bolag om de har rätt att tillhandahålla sådana försäkringstjänster enligt unionslagstiftningen eller nationell lag.
(37) För att tillåta viss flexibilitet i utformningen av lämplig ansvarsförsäkring bör det vara möjligt för AIF-förvaltarna och försäkringsbolagen att komma överens om en klausul där det föreskrivs att ett definierat belopp ska bäras av AIF-förvaltarna som den första delen av en förlust (självrisk). Om en självrisk har överenskommits bör AIF-förvaltarna tillhandahålla egna medel motsvarande det definierade förlustbelopp som ska bäras av AIF-förvaltaren. Dessa medel ska läggas till AIF-förvaltarens startkapital och den kapitalbas som AIF-förvaltaren tillhandahåller enligt artikel 9.3 i direktiv 2011/61/EU.
(38) I princip bör täckningens tillräcklighet genom extra kapitalbasmedel eller ansvarsförsäkring ses över minst en gång per år. AIF-förvaltare bör dock ha förfaranden som säkerställer att de förvaltade AIF-portföljernas sammanlagda värde fortlöpande granskas och att täckningen genom yrkesansvarsriskerna fortlöpande justeras, om betydande skillnader upptäcks. Den behöriga myndigheten i en AIF-förvaltares hemmedlemsstat får sänka eller höja minimikravet för extra kapitalbasmedel efter att ha beaktat AIF-förvaltarens riskprofil, tidigare förluster och tillräckligheten av dess extra kapitalbasmedel eller ansvarsförsäkring.
(39) Enligt direktiv 2011/61/EU ska AIF-förvaltare verka så att det bäst gagnar AIF-fonderna, dem som har investerat i dessa samt marknadens integritet. AIF-förvaltare ska därför tillämpa lämpliga riktlinjer och förfaranden som gör det möjligt för dem att förhindra otillbörliga metoder som så kallad market timing och sen handel (late trading). De som ägnar sig åt market timing utnyttjar inaktuella eller förlegade priser på portföljvärdepapper som inverkar på beräkningen av AIF-fondens nettotillgångsvärde eller dess köp- och inlösenenheter inom några få dagar, och utnyttjar därmed det sätt på vilket AIF-fonden beräknar sitt nettotillgångsvärde. Sen handel innebär att AIF-fonders köp- eller inlösenorder läggs efter det angivna avräkningsdatumet, medan erhållet pris är det som gäller på avräkningsdatumet. Båda dessa otillbörliga metoder skadar investerarnas långsiktiga intressen genom att försämra deras avkastning och har negativa effekter på AIF-fondernas avkastning, eftersom de ökar transaktionskostnaderna och stör portföljförvaltningen. AIF-förvaltarna bör även fastställa lämpliga förfaranden för att se till att AIF-fonden förvaltas effektivt och bör verka för att förhindra att fonden och dess investerare debiteras onödiga kostnader.
(40) I överensstämmelse med den princip som tillämpas på fondföretagens förvaltare, bör AIF-förvaltare visa stor omsorg vid valet och övervakningen av investeringar. De bör ha lämplig yrkeskompetens och lämpliga kunskaper om de tillgångar som AIF-fonder investeras i. För att se till att investeringsbeslut följer investeringsstrategin och, om så är tillämpligt, riskbegränsningarna för de förvaltade AIF-fonderna, bör AIF-förvaltarna utforma och införa skriftliga riktlinjer och förfaranden för noggrann genomlysning. Dessa riktlinjer och förfaranden bör regelbundet ses över och uppdateras. Om AIF-förvaltaren investerar i särskilda tillgångstyper med lång varaktighet, exempelvis mindre likvida tillgångar som fastigheter eller partnerskapsandelar, bör kraven på noggrann genomlysning även tillämpas på förhandlingsfasen. De aktiviteter som AIF-förvaltaren utför innan den ingår ett avtal bör vara väl dokumenterade för att visa att de är förenliga med den ekonomiska och finansiella planen och därmed med AIF-fondens varaktighet. AIF-förvaltarna bör spara viktiga mötesprotokoll, den förberedande dokumentationen samt den ekonomiska och finansiella analys som genomförts för att bedöma projektets lämplighet och kontraktsåtagandet.
(41) Kravet att AIF-förvaltare ska handla med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg bör också gälla om AIF-förvaltaren utser en prime broker eller en motpart. AIF-förvaltaren bör bara välja och utse sådana prime brokers och motparter som omfattas av fortlöpande tillsyn, är finansiellt sunda och har en organisationsstruktur som är lämplig för de tjänster som tillhandahålls till AIF-förvaltaren eller AIF-fonden. För att säkerställa att investerarnas intressen är tillräckligt tillgodosedda är det viktigt att klargöra att ett av kriterierna som den finansiella sundheten ska bedömas enligt är huruvida prime brokers eller motparters verksamhet är reglerad, inklusive krav på tillräckligt kapital och effektiv tillsyn.
(42) I enlighet med kraven i direktiv 2011/61/EU om att AIF-förvaltare ska handla hederligt, med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg, bör de personer som faktiskt leder AIF-förvaltarens verksamhet, som är ledamöter av styrelsen eller den verkställande ledningen (vid enheter som saknar styrelse) ha tillräckliga kunskaper, kompetens och erfarenhet för att fullgöra sitt uppdrag, särskilt när det gäller att inse riskerna med AIF-förvaltarens verksamhet. I överensstämmelse med kommissionens grönbok om företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolitik (2) bör personer som faktiskt leder AIF-förvaltarens verksamhet också ägna tillräcklig tid åt att utföra sina uppgifter hos AIF-förvaltare och agera med ärlighet, integritet och oberoende för att bland annat bedöma och ifrågasätta den verkställande ledningens beslut.
(43) För att se till att de berörda aktiviteterna utförs på lämpligt sätt bör AIF-förvaltarna anställa personal med den kompetens, kunskap och sakkunskap som krävs för att utföra de uppgifter som de åläggs.
(44) AIF-förvaltare som tillhandahåller individuell portföljförvaltning som tjänst måste följa de incitamentregler som föreskrivs i kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (3). Dessa principer bör för konsekvensens skull utsträckas till AIF-förvaltare som tillhandahåller kollektiv portföljförvaltning och marknadsföring. AIF-förvaltarna bör i sin årsrapport upplysa om avgiftens förekomst, art och belopp, om provisionen eller förmånen eller också om metoden för beloppsberäkningen, ifall beloppet inte kan beläggas.
(45) Investerare i AIF-fonder bör få åtnjuta ett liknande skydd som de kunder till vilka AIF-förvaltarna tillhandahåller individuell portföljförvaltning, eftersom de i detta fall måste följa bestämmelserna om bästa möjliga utförande i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (4) och direktiv 2006/73/EG. Skillnaderna mellan de olika typerna av tillgångar som AIF-fonder investerar i bör dock beaktas, eftersom bästa utförande inte är relevant när exempelvis AIF-förvaltare investerar i fastigheter eller partnerskapsandelar och investeringen görs efter omfattande förhandlingar om avtalsvillkoren. Om det inte finns någon möjlighet att välja att utföra tjänsten på olika handelsplatser, bör AIF-förvaltare kunna styrka för behöriga myndigheter och revisorer att det inte finns något sådant val.
(46) I konsekvens med de krav som tillämpas på fondföretagens förvaltare bör bestämmelserna om handläggning av order och om ackumulering och fördelning av handelsorder tillämpas på AIF-förvaltare, när dessa tillhandahåller kollektiv portföljförvaltning. Dessa bestämmelser bör dock inte tillämpas om investeringen i tillgångar görs efter omfattande förhandlingar om avtalsvillkoren, exempelvis investeringar i fastigheter, partnerskapsandelar eller icke-börsnoterade företag, eftersom order inte utförs i sådana fall.
(47) Det är viktigt att ange sådana situationer där det är troligt att intressekonflikter kan uppkomma, särskilt om det finns utsikter till ekonomisk vinst eller undvikande av ekonomisk förlust eller om ekonomiska eller andra incitament ges för att styra AIF-förvaltaren på sådant sätt att det gynnar vissa intressen på andra parters bekostnad, exempelvis en annan AIF-fond, dess kunder, fondföretag eller AIF-förvaltarens övriga kunder.
(48) I de riktlinjer med avseende på intressekonflikter som AIF-förvaltaren fastställer bör situationer urskiljas, där verksamheter som utförs av AIF-förvaltaren kan innebära en intressekonflikt som leder eller inte leder till eventuella risker att skada AIF-fondens intresse eller dess investerares intressen. För att urskilja dem bör AIF-förvaltaren beakta inte bara verksamheten i den kollektiva portföljförvaltningen utan även andra verksamheter som den bedriver, inbegripet verksamheter som utförs av dess delegerade, underdelegerade, extern värderare eller motpart.
(49) AIF-förvaltare bör anta förfaranden och åtgärder som säkerställer att berörda personer som deltar i olika affärsaktiviteter som kan innebära intressekonflikter utför dessa aktiviteter med en grad av oberoende som står i proportion till AIF-förvaltarens storlek och verksamhet. Detta överensstämmer med förhållningssättet i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser fondföretag (5) för fondförvaltningsföretag och i direktiv 2004/39/EG för värdepappersföretag.
(50) Det är viktigt att föreskriva ett allmänt regelverk för hantering och redovisning av intressekonflikter som kan uppkomma. De detaljerade steg och förfaranden som ska följas i sådana situationer bör klargöras i de riktlinjer för intressekonflikter som AIF-förvaltaren ska fastställa.
(51) En av de centrala delarna i ett riskhanteringssystem är en fast riskhanteringsfunktion. För konsekvensens skull bör dess uppgifter och ansvarsområden likna dem som den fasta riskhanteringsfunktionen i fondförvaltningsbolag tilldelas genom kommissionens direktiv 2010/43/EU av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller organisatoriska krav, intressekonflikter, uppföranderegler, riskhantering och innehållet i avtalet mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag (6). Den funktionen bör ha en huvudroll vid utformningen av AIF-fondens riskriktlinjer, riskövervakningen och riskmätningen för att se till att risknivån fortlöpande överensstämmer med AIF-fondens riskprofil. Den fasta riskhanteringsfunktionen bör ha de nödvändiga befogenheterna, tillgång till all relevant information och regelbundna kontakter med AIF-förvaltarens verkställande ledning och styrelse, för att ge dem aktuell information, så att de vid behov skyndsamt kan ingripa.
(52) Riskhanteringspolitiken är en annan pelare i riskhanteringssystemet. Denna bör dokumenteras på lämpligt sätt och i synnerhet förklara de åtgärder och förfaranden som ska vidtas för att mäta och hantera risker, hur riskhanteringsfunktionens oberoende ska säkerställas, använd riskhanteringsteknik och den närmare ansvarsfördelningen inom AIF-förvaltaren avseende riskhanterings- och driftförfaranden. För att säkerställa effektiv riskhanteringspolitik bör den verkställande ledningen se över den minst en gång per år.
(53) Enligt direktiv 2011/61/EU ska riskhanteringsfunktionen vara funktionellt och hierarkiskt åtskild från de operativa enheterna. Det bör därför klargöras att åtskillnaden bör säkerställas upp till AIF-förvaltarens styrelse och att personer i riskhanteringsfunktionen inte bör utföra några oförenliga arbetsuppgifter eller övervakas av någon med ansvar för oförenliga funktioner.
(54) Det är viktigt att ange de skyddsåtgärder som AIF-förvaltaren under alla omständigheter ska tillämpa för att säkerställa riskhanteringsfunktionens oberoende, särskilt att de som arbetar med denna inte tilldelas oförenliga uppgifter, att de kan fatta beslut på grundval av information som de har tillräcklig tillgång till och att beslutsprocessen kan ses över.
(55) Även om det för AIF-fonderna inte föreskrivs några investeringsrestriktioner i direktiv 2011/61/EU, kan riskerna för respektive AIF-fond inte hanteras effektivt annat än om AIF-förvaltaren har fastställt riskbegränsningar i förväg. Riskgränserna bör överensstämma med AIF-fondens riskprofil och investerarna bör informeras om dem i enlighet med direktiv 2011/61/EU.
(56) För konsekvensens skull bör kraven på kartläggning, mätning och övervakning av risker bygga på liknande bestämmelser i direktiv 2010/43/EU. Eventuell sårbar teknik och sårbara modeller för riskmätning bör AIF-förvaltarna hantera genom att genomföra stresstester, utfallstester och scenarioanalyser. Om stresstester och scenarioanalyser avslöjar en särskild sårbarhet för en viss kombination av omständigheter, bör AIF-förvaltaren skyndsamt ingripa.
(57) Enligt direktiv 2011/61/EU ska kommissionen ange närmare system för likviditetshantering och förfaranden med vilka AIF-förvaltare ska kunna övervaka AIF-fondens likviditetsrisk, såvida inte AIF-fonden är en sluten AIF-fond utan finansiell hävstång, och se till att likviditetsprofilen för AIF-fondens investeringar överensstämmer med dess underliggande skyldigheter. Det är därför viktigt att fastställa centrala allmänna krav på alla AIF-förvaltare, vars tillämpning bör anpassas till storleken, strukturen och arten av de AIF-fonder som den berörda AIF-förvaltaren förvaltar.
(58) AIF-förvaltare bör kunna visa för sina behöriga myndigheter att de har infört lämpliga och effektiva riktlinjer och förfaranden för likviditetshantering. Det kräver att AIF-fondens art beaktas, inbegripet typen av underliggande tillgångar och storleken på den likviditetsrisk som fonden är utsatt för samt fondens omfattning och komplexitet eller hur komplicerad processen för att avveckla eller sälja tillgångar är.
(59) Likviditetshanteringssystem och förfaranden kan göra det möjligt för AIF-förvaltaren att tillämpa de verktyg och arrangemang som krävs för att hantera illikvida tillgångar och relaterade värderingsproblem för att kunna tillgodose en inlösenbegäran. Sådana verktyg och arrangemang kan, om nationell lagstiftning så tillåter, inbegripa spärrar, partiell inlösen, tillfälliga lån, uppsägningstider och pooler med likvida tillgångar. "Sidofickor" - och andra mekanismer, där vissa av AIF-fondens tillgångar är föremål för liknande arrangemang mellan AIF-fonden och dess investerare - bör betraktas som "specialarrangemang", eftersom de påverkar de särskilda inlösenrättigheter som AIF-fondens investerare har. Avbrytande av en AIF-fond bör inte betraktas som ett specialarrangemang, eftersom det berör alla AIF-fondens tillgångar och alla AIF-fondens investerare. Användning av verktyg och specialarrangemang för likviditetshantering bör knytas till de konkreta omständigheterna och bör variera med AIF-fondens art, omfattning och investeringsstrategi.
(60) Kravet att övervaka likviditetshanteringen för underliggande fondföretag som AIF-fonder investerar i, tillsammans med kraven att införa verktyg och arrangemang för att hantera likviditetsrisker och identifiera, hantera och övervaka intressekonflikter mellan investerare bör inte gälla AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder av sluten typ, oberoende av om de anses tillämpa finansiell hävstång eller inte. Undantaget från dessa inlösenrelaterade hanteringskrav bör avspegla skillnaderna mellan en sluten och öppen AIF-fonds allmänna inlösenvillkor.
(61) Användningen av minimigränser för AIF-fondens likviditet eller illikviditet kan vara ett effektivt övervakningsverktyg för vissa typer av AIF-fonder. Att en gräns överskrids behöver inte i sig kräva åtgärder av AIF-förvaltaren, eftersom detta är beroende av fakta och omständigheter och de toleranser som förvaltaren har fastställt. Gränserna kan således i praktiken användas i samband med övervakningen av den genomsnittliga dagliga inlösen kontra fondlikviditeten räknat i dagar under samma period. Det kan också användas till att övervaka investerarkoncentrationen som bidrag till stresstestscenarier. Gränserna kan föranleda fortsatt övervakning eller avhjälpande åtgärder, allt efter omständigheterna.
(62) Stresstester bör om så är lämpligt simulera likviditetsbrist för tillgångarna samt onormal inlösenbegäran. De senaste och förväntade framtida tecknings- och inlösenaktiviteterna bör beaktas tillsammans med det förväntade AIF-resultatets påverkan på andra fonder vid sådana aktiviteter. I de stresscenarier som simuleras bör AIF-förvaltaren analysera den tidsperiod som krävs för att tillgodose inlösenbegäran. AIF-förvaltaren bör även genomföra stresstester på sådana marknadsfaktorer som valutarörelser som i väsentlig grad kan påverka förvaltarens eller AIF-fondens kreditprofil och i sin tur säkerhetskrav. AIF-förvaltaren bör ta hänsyn till värderingskänsligheter vid stress i sin uppläggning av stresstest och scenarioanalys.
(63) Hur ofta stresstest ska utföras bör vara beroende av AIF-fondens art, investeringsstrategi, likviditetsprofil, typ av investerare och inlösenprofil. Det förväntas dock att testerna genomförs minst varje år. Om stresstest tyder på betydligt högre likviditetsrisk än väntat, bör AIF-förvaltaren handla så att det bäst gagnar alla AIF-investerare och beakta likviditetsprofilen för AIF-fondens tillgångar, nivån på inlösenbegäran och, i förekommande fall, om riktlinjerna och förfarandena för likviditetshanteringen är lämpliga.
(64) Enligt direktiv 2011/61/EU ska kommissionen ange hur investeringsstrategin, likviditetsprofilen och inlösenpolitiken ska samordnas. Samstämdheten mellan dessa tre element är säkerställd, om investerare kan lösa in sina investeringar i enlighet med AIF-fondens inlösenpolitik, som bör innehålla villkor för inlösen under både normala och exceptionella omständigheter och på ett sätt som är förenligt med rättvis behandling av investerare.
(65) Enligt direktiv 2011/61/EU ska en enhetlig behandling inom olika sektorer säkerställas och oförenligheter avlägsnas mellan intressena hos å ena sidan originatorer som ompaketerar lån till överlåtbara värdepapper och å andra sidan AIF-förvaltare som investerar i dessa värdepapper eller andra finansiella instrument på AIF-fondernas vägnar. För att uppnå detta mål har relevanta bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och bedriva verksamhet som kreditinstitut (7) beaktats. Där fastställs kvantitativa och kvalitativa krav som ska uppfyllas av investerare som är exponerade mot kreditrisken med en värdepapperisering, av originatorer och av medverkande kreditinstitut. Denna förordning och relevanta bestämmelser i direktiv 2006/48/EG syftar till att jämka originatorns eller det medverkande kreditinstitutets intressen och investerarnas intressen, varför det är viktigt att samma termer används i bägge rättsakterna. Definitionerna i direktiv 2006/48/EG har därför tagits som utgångspunkt. Eftersom kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (föregångaren till Europeiska bankmyndigheten) har gett detaljerade riktlinjer för tolkningen av berörda bestämmelser i direktiv 2006/48/EG (8) för att uppnå enhetlighet mellan sektorer, krävs det att föreliggande bestämmelser om att söka jämka originatorers, medverkande kreditinstituts och AIF-förvaltares intressen tolkas i ljuset av dessa riktlinjer.
(66) Det är viktigt att transaktioner för ompaketering av lån till omsättningsbara värdepapper inte struktureras på ett sådant sätt, att man undviker att tillämpa kraven på investeringar i värdepapperiseringspositioner. Hänvisningen till en investering i överlåtbara värdepapper eller andra finansiella instrument som baseras på ompaketerade lån bör därför inte tolkas strikt som en rättsligt giltig och bindande överlåtelse av äganderätten till sådana instrument, utan som en investering i materiell ekonomisk mening så att eventuella andra former av syntetiska investeringar täcks och omfattas av särskilda krav. För att undvika missförstånd och göra formuleringarna samstämmiga med dem som används i banklagstiftningen bör termen "exponering mot en värdepapperiserings kreditrisk" användas i stället för "investering i överlåtbara värdepapper eller andra finansiella instrument som baseras på ompaketerade lån".
(67) I direktiv 2006/48/EG åläggs krav på institutioner som fungerar som originatorer, medverkande kreditinstitut eller ursprungliga långivare. Det är därför viktigt att föreskriva motsvarande skyldigheter för en AIF-förvaltares exponering mot värdepapperiseringar. Följaktligen bör AIF-förvaltaren exponera sig mot värdepapperisering endast om originatorn, det medverkande kreditinstitutet eller den ursprungliga långivaren uttryckligen har informerat AIF-förvaltaren om behållandet av en väsentlig intresseandel i den underliggande tillgången, det s.k. behållandekravet. Vidare bör AIF-förvaltaren se till att olika kvalitativa krav uppfylls, som genom direktiv 2006/48/EG ställs på det medverkande kreditinstitutet och originatorn. Dessutom bör AIF-förvaltaren själv uppfylla kvalitativa krav på att ha en heltäckande och grundlig insikt i värdepapperiseringsinvesteringen och dess underliggande exponering. För att uppnå detta bör AIF-förvaltarna fatta sina investeringsbeslut först efter att ha gjort en noggrann genomlysning, varigenom de bör ha fått tillräcklig information och kunskap om de berörda värdepapperiseringarna.
(68) Det finns situationer då enheter motsvarar definitionen av originator eller medverkande kreditinstitut, eller fungerar som ursprunglig långivare. Samtidigt kan en annan enhet försöka att uppfylla behållandekravet, utan att vare sig motsvara definitionen av medverkande kreditinstitut eller originator eller att fungera som ursprunglig långivare - men vars intressen optimalt överensstämmer med investerarnas. För den rättsliga säkerhetens skull bör en sådan annan enhet inte vara skyldig att uppfylla behållandekravet om det kravet uppfylls av originatorn, det medverkande kreditinstitutet eller den ursprungliga långivaren.
(69) Vid överträdelse av behållandekravet eller de kvalitativa kraven bör AIF-förvaltaren överväga att vidta vissa korrigerande åtgärder, exempelvis risksäkring, försäljning eller minskning av exponeringen eller att kontakta den part som åsidosätter behållandekravet, för att se till att det uppfylls. Sådana korrigerande åtgärder bör alltid gagna investerarna och bör inte innebära någon direkt skyldighet att omedelbart sälja tillgångarna när överträdelsen uppenbarats, med andra ord att undvika en nödförsäljning. AIF-förvaltaren bör beakta överträdelsen, när den överväger en annan investering i en framtida transaktion, där den part medverkar som åsidosatt kravet.
(70) För att uppfylla kraven i direktiv 2011/61/EU om att specificera interna förfaranden och organisationsarrangemang som varje AIF-förvaltare ska tillämpa, bör AIF-förvaltare åläggas att upprätta en väldokumenterad organisationsstruktur med tydliga ansvarsområden, definierade kontrollmekanismer och garanterat gott informationsflöde mellan alla berörda parter. AIF-förvaltarna ska även inrätta system som skyddar informationen och tryggar verksamhetens kontinuitet. När AIF-förvaltarna upprättar dessa förfaranden och strukturer ska de beakta proportionalitetsprincipen som medger att förfaranden, mekanismer och organisatorisk struktur dimensioneras efter AIF-förvaltarens verksamhets art, omfattning och komplexitet och motsvarande aktiviteters art och omfattning.
(71) Att investerare får information är av största betydelse för att skydda dem. AIF-förvaltare bör därför tillämpa lämpliga riktlinjer och förfaranden för att se till att investerarna informeras tillräckligt utförligt och på tillräckligt framträdande plats om de inlösenvillkor som gäller för en viss AIF-fond, innan de investerar och i händelse av väsentliga ändringar. Detta kan inbegripa information om uppsägningstider vid inlösen, uppgifter om inlåsningsperioder, uppgift om under vilka omständigheter normala inlösenmekanismer kanske inte gäller eller kan upphävas samt om alla åtgärder som styrelsen kan överväga, exempelvis spärrar och "sidofickor", eftersom de inverkar på de särskilda inlösenrättigheter som investerarna i en viss AIF-fond har.
(72) För att säkerställa att berörda aktiviteter utförs korrekt bör särskilt AIF-förvaltare använda lämpliga elektroniska system för att fullgöra registerkraven på portföljtransaktioner eller tecknings- och inlösenorder och fastställa, genomföra och upprätthålla redovisningsprinciper och redovisningsförfaranden som säkerställer att nettotillgångsvärdet beräknas enligt kraven i direktiv 2011/61/EU och denna förordning.
(73) För samstämmighet med de krav som ställs på fondföretagens förvaltare genom direktiv 2009/65/EG bör styrelsen, den verkställande ledningen eller, i förekommande fall, AIF-förvaltarens tillsynsfunktion, åläggas liknande typer av uppgifter och få tillräckliga befogenheter för detta. Befogenheterna bör dock överensstämma med styrelsens, den verkställande ledningens och tillsynsfunktionens roll och skyldigheter enligt gällande nationell lagstiftning. I den verkställande ledningen kan vissa eller samtliga styrelseledamöter ingå.
(74) AIF-förvaltaren bör alltid uppfylla kravet att inrätta en fast och effektiv fast regelefterlevnadsfunktion, oberoende av hur stor eller komplex dess verksamhet är. Hur regelefterlevnadsfunktionen i detalj organiseras tekniskt och personalmässigt bör dock anpassas till AIF-förvaltarens verksamhets art, omfattning och komplexitet och dess tjänsters och aktiviteters art och omfattning. AIF-förvaltaren bör inte åläggas att inrätta en oberoende regelefterlevnadsenhet, om ett sådant krav skulle vara oproportionerligt med hänsyn till AIF-förvaltarens storlek eller dess verksamhets art, omfattning och komplexitet.
(75) Värderingsstandarderna varierar mellan jurisdiktioner och tillgångskategorier. Denna förordning bör komplettera de gemensamma allmänna reglerna och fastställa riktmärken för AIF-förvaltare, när de utvecklar och genomför lämpliga och enhetliga riktlinjer och förfaranden för korrekt och oberoende värdering av AIF-fondernas tillgångar. Riktlinjerna och förfarandena bör beskriva de skyldigheter, uppgifter och ansvar som åvilar alla parter som medverkar i värderingen, inbegripet externa värderare.
(76) Tillgångarnas värde kan fastställas på olika sätt, exempelvis genom hänvisning till konstaterade priser på en aktiv marknad eller genom uppskattning med hjälp av andra värderingsmetoder enligt nationell lag, AIF-fondens regler eller dess bolagsordning. Eftersom enskilda tillgångars och skulders värde kan bestämmas med olika metoder och hämtas från olika källor, bör AIF-förvaltaren reglera och beskriva de värderingsmetoder den använder.
(77) Om en modell används för tillgångsvärdering, bör modellens huvuddrag anges i värderingens förfaranden och riktlinjer. Innan modellen används, bör den genomgå en valideringsprocess som utförs av en intern eller extern person som inte medverkat vid utformningen av modellen. En person bör anses kvalificerad att utföra en validering av den modell som används till att värdera tillgångarna, om personen har lämplig kompetens och erfarenhet av att värdera tillgångar med hjälp av sådana modeller. Personen kan t.ex. vara revisor.
(78) Eftersom AIF-förvaltare är verksamma i en dynamisk miljö där investeringsstrategier kan ändras över tid, bör värderingens riktlinjer och förfaranden ses över minst varje år och alltid innan AIF-fonder börjar med en ny investeringsstrategi eller en ny typ av tillgång. Varje förändring av riktlinjerna och förfarandena för värderingen, inbegripet värderingsmetoden, bör ske på förutbestämt vis.
(79) AIF-förvaltaren måste se till att en AIF-fonds enskilda tillgångar har värderats korrekt i överensstämmelse med värderingens riktlinjer och förfaranden. För vissa inventarier, särskilt för komplexa och illikvida finansiella instrument, är risken för felaktig värdering större. För att hantera den typen av situation bör AIF-förvaltaren införa tillräckliga kontroller som säkerställer att AIF-fondens tillgångsvärde är tillräckligt objektivt.
(80) Beräkningen av nettotillgångsvärdet per andelar eller aktier omfattas av nationell lagstiftning och i förekommande fall av fondens regler eller av bolagsordningen. Denna förordning täcker enbart beräkningsförfarandet, inte beräkningsmetoden. AIF-förvaltaren kan själv utföra beräkningen av nettotillgångsvärdet per andelar eller aktier, som ett led i de administrativa funktioner den bistår AIF-fonden med. Alternativt kan en tredje part svara för administration, inbegripet beräkningen av nettotillgångsvärdet. En tredje part som utför beräkningen av nettotillgångsvärdet för en AIF-fond bör inte betraktas som en extern värderare vid tillämpningen av direktiv 2011/61/EU, så länge som den inte gör värderingar av enskilda tillgångar, inbegripet sådana som kräver subjektiv bedömning men som i beräkningsprocessen använder värden som erhållits från AIF-förvaltaren, priskällor eller en extern värderare.
(81) Det finns värderingsförfaranden som kan tillämpas dagligen, exempelvis värdering av finansiella instrument, men det finns också värderingsförfaranden som inte kan tillämpas lika ofta som emissioner, teckningar, inlösen och annulleringar äger rum, exempelvis fastighetsvärdering. För tillgångar som innehas av en öppen AIF-fond bör värderingsfrekvensen avspegla skillnader i värderingsförfarandena för olika typer av tillgångar som innehas av fonden.
(82) I direktiv 2011/61/EU fastställs de strikta krav och begränsningar som en AIF-förvaltare måste uppfylla, när den avser att delegera arbetsuppgifter. AIF-förvaltaren bär alltid hela ansvaret för att de delegerade uppgifterna utförs korrekt och överensstämmer med direktiv 2011/61/EU och dess genomförandebestämmelser. AIF-förvaltaren bör därför säkerställa att den som delegerats uppgifter använder och tillämpar de kvalitetsstandarder som AIF-förvaltaren själv skulle ha tillämpat. Om det är nödvändigt för att säkerställa att de delegerade arbetsuppgifterna utförs med genomgående hög standard, måste också AIF-förvaltaren kunna avsluta delegeringen, och delegeringsarrangemanget bör därför ge AIF-förvaltaren en flexibel uppsägningsrätt. Gränserna för och kraven på delegering bör tillämpas på de förvaltningsfunktioner som anges i bilaga I till direktiv 2011/61/EU, medan understödjande uppgifter som administrativa eller tekniska funktioner som bistår förvaltningsuppgifterna, som logistiskt stöd i form av städning, catering och upphandling av bastjänster eller basprodukter, inte bör anses utgöra delegering av AIF-funktioner. Andra exempel på tekniska eller administrativa arbetsuppgifter är att köpa färdiga standardprogram och anlita programleverantörer för tillfällig operativ assistans i samband med färdiga system eller att tillhandahålla personalstöd som tillhandahållandet av tillfälligt anställda eller lönehantering.
(83) För att säkerställa ett högt investerarskydd förutom ökad effektivitet i AIF-förvaltarens affärsverksamhet bör hela delegeringen vila på objektiv grund. Vid bedömningen av dessa grunder bör de behöriga myndigheterna beakta delegeringens struktur och dess inverkan på AIF-förvaltarens struktur samt samverkan mellan de delegerade aktiviteterna och de aktiviteter som ligger kvar hos AIF-förvaltaren.
(84) För att bedöma om den person som faktiskt svarar för den delegerade verksamheten har tillräckligt gott anseende, bör man granska den personens affärsverksamhet och även undersöka om personen har gjort sig skyldig till finansiella överträdelser. All annan relevant information om personliga egenskaper som kan inverka negativt på den personens verksamhet, exempelvis tvivel om personens ärlighet och integritet, bör beaktas vid bedömningen av kravet på tillräckligt gott anseende.
(85) Investeringsbolag som auktoriserats enligt direktiv 2009/65/EG anses inte vara företag som är auktoriserade eller registrerade för tillgångsförvaltning och föremål för tillsyn, eftersom de inte får inleda någon annan verksamhet än kollektiv portföljförvaltning enligt det direktivet. På samma sätt bör en internt förvaltad AIF-fond inte klassificeras som ett sådant företag, eftersom den inte får bedriva någon annan verksamhet än den interna förvaltningen av AIF-fonden.
(86) Om delegeringen avser portföljförvaltning eller riskhantering - som är AIF-förvaltarens kärnverksamhet och därför av stor betydelse för investerarskyddet och systemrisken - bör den behöriga myndigheten i AIF-fondens hemmedlemsstat och tillsynsmyndigheten för företaget från tredjeland utöver kraven i artikel 20.1 c i direktiv 2011/61/EU ha ingått ett samarbetsarrangemang enligt ett skriftligt avtal. Arrangemanget bör föreligga, innan delegeringen sker. För detaljerna i avtalet bör internationella standarder beaktas.
(87) De behöriga myndigheterna bör genom skriftligt avtal ges rätt att utföra inspektioner på plats, inbegripet begäran om att tillsynsmyndigheten för det tredjelandsföretag till vilket arbetsuppgifter delegerats ska utföra inspektioner på plats och begäran om tillstånd från tillsynsmyndigheten i tredjeland att utföra inspektionen själva eller att medfölja den tillsynsmyndighetens personal för att assistera dem vid inspektioner på plats.
(88) Enligt de skyldigheter som föreskrivs i direktiv 2011/61/EU ska AIF-förvaltare alltid verka så att det bäst gagnar AIF-fonderna eller dem som investerar i de AIF-fonder som de förvaltar. Därför bör delegering bara vara tillåten, om det inte hindrar AIF-förvaltaren att agera eller förvalta AIF-fonden så att det bäst gagnar investerarna.
(89) För att upprätthålla en hög investerarskyddsnivå bör tänkbara intressekonflikter beaktas vid varje delegering. Med flera kriterier bör riktmärken uppställas för att kartlägga situationer som skulle innebära en väsentlig intressekonflikt. Dessa kriterier bör uppfattas som en ej uttömmande förteckning och innebär att ej väsentliga intressekonflikter också är av betydelse vid tillämpningen av direktiv 2011/61/EU. Utövandet av regelefterlevnads- eller kontrollfunktioner bör därför anses vara oförenligt med portföljförvaltningsuppgifter, medan verksamhet som marknadsgarant eller emissionsgarant bör anses vara oförenlig med portföljförvaltning eller riskhantering. Den skyldigheten inverkar inte på den skyldighet som den som delegerats uppgifter har att funktionellt och hierarkiskt hålla portföljförvaltningen och riskhanteringen åtskilda enligt bestämmelserna i artikel 15 i direktiv 2011/61/EU.
(90) De krav som gäller AIF-förvaltarens delegering av arbetsuppgifter bör på samma sätt gälla, om den som delegerats uppgifter själv underdelegerar några av de arbetsuppgifter som delegerats till denna och även vid ytterligare underdelegering.
(91) För att säkerställa att AIF-förvaltaren under alla omständigheter svarar för investeringsförvaltningsfunktionerna, bör förvaltaren inte få delegera sina funktioner i sådan omfattning, att den i själva verket inte längre kan betraktas som förvaltare av AIF-fonden och i sådan utsträckning att den blir ett brevlådeföretag. AIF-förvaltaren ska alltid behålla tillräckliga resurser för att effektivt kunna övervaka de delegerade arbetsuppgifterna. AIF-förvaltaren måste själv svara för investeringsförvaltningsfunktionerna, ha den nödvändiga sakkunskapen och resurserna, behålla beslutsbefogenheter som ingår i den verkställande ledningens ansvar och utföra den verkställande ledningens uppgifter, vilket kan inbegripa genomförandet av den allmänna investeringspolitiken och investeringsstrategier.
(92) Bedömningen av en delegeringsstruktur är en invecklad angelägenhet och måste grundas på en rad kriterier som ger de behöriga myndigheterna möjlighet att göra ett omdöme. Kombinationen är nödvändig för att beakta alla olika fondstrukturer och investeringsstrategier runt om i unionen. Esma kan komma att utarbeta riktlinjer för att garantera en samstämmig bedömning av delegeringsstrukturerna runt om i unionen.
(93) Kommissionen har till uppgift att övervaka hur kriterierna tillämpas och vilken effekt de har på marknaderna. Kommissionen ska se över situationen efter två år och vid behov vidta åtgärder för att ytterligare specificera villkoren för när AIF-förvaltaren ska anses ha delegerat sina funktioner i sådan utsträckning att den blir ett brevlådeföretag och inte längre kan anses vara förvaltare av AIF-fonden.
(94) I direktiv 2011/61/EU föreskrivs en omfattande uppsättning krav på en AIF-fonds förvaringsinstitut för att säkra en hög investerarskyddsstandard. De konkreta rättigheterna respektive skyldigheterna för förvaringsinstitutet, AIF-förvaltaren eller, i förekommande fall, AIF-fonden och tredje part bör därför tydligt anges. Det skriftliga avtalet bör innehålla alla uppgifter som krävs för att förvaringsinstitutet på lämpligt sätt ska kunna sköta förvaringen av alla AIF-fondens tillgångar, för att detta ska kunna skötas av den tredje part som förvaringsuppgifter har delegerats till i enlighet med direktiv 2011/61/EU och för att förvaringsinstitutet ska kunna utöva sina tillsyns- och kontrollfunktioner korrekt. För att göra det möjligt för förvaringsinstitutet att bedöma och övervaka depåförvaringsrisken, bör avtalet innehålla tillräckligt detaljerade uppgifter om de tillgångskategorier som AIF-fonden får investera i och om de geografiska områden där AIF-fonden planerar att investera. Avtalet bör också innehålla uppgifter om ett upptrappningsförfarande. Förvaringsinstitutet bör följaktligen göra AIF-förvaltaren uppmärksam på alla väsentliga risker med ett visst marknadsavvecklingssystem. I fråga om uppsägning av avtalet bör detta avspegla att uppsägningen av avtal är förvaringsinstitutets sista utväg, om det inte är övertygat om att tillgångarna är tillräckligt skyddade. Det bör också förhindra moralisk risk i form av att AIF-förvaltaren fattar investeringsbeslut oberoende av depåförvaringsriskerna och utgår från att förvaringsinstitutet i de flesta fall har skadeståndsansvaret. För att upprätthålla en hög investerarskyddsstandard bör de närmare kraven på övervakning av tredje parter tillämpas på hela depåförvaringskedjan.
(95) Ett förvaringsinstitut som är etablerat i ett tredjeland bör omfattas av tillsynsregler och tillsyn som utövas av en tillsynsmyndighet med behörighet att utöva fortlöpande tillsyn, genomföra utredningar och föreskriva sanktioner. Om tillsynen över förvaringsinstitutet berör flera tillsynsmyndigheter, bör en tillsynsmyndighet fungera som kontaktpunkt vid tillämpningen av direktiv 2011/61/EU och alla delegerade åtgärder och genomförandeåtgärder som antagits enligt det direktivet.
(96) Bedömningen av lagstiftningen i tredjelandet enligt artikel 21.6 sista stycket i direktiv 2011/61/EU bör Europeiska kommissionen göra. För att förvissa sig om att de lokala kriterierna har samma verkan som de kriterier som fastställts i unionslagstiftningen, bör den därför jämföra auktorisationskriterierna och de villkor för den fortlöpande verksamheten som är tillämpliga på förvaringsinstitutet i det tredjelandet med motsvarande krav enligt unionslagstiftningen om kreditinstituts eller, i förekommande fall, värdepappersföretags tillträde till förvaringsinstitutsverksamhet och utövandet av förvaringsinstitutsuppgifter. Kommissionen kan bedöma ett förvaringsinstitut som omfattas av tillsyn och har tillstånd i det tredjelandet inom en annan lokal kategori än ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag, för att förvissa sig om att de berörda bestämmelserna i tredjelandets lagstiftning har samma verkan som bestämmelserna i unionslagstiftningen om kreditinstitut eller, i förekommande fall, värdepappersföretag.
(97) För att förvaringsinstitutet ständigt ska ha en klar överblick över AIF-fondens inkommande och utgående betalningsflöden, bör AIF-förvaltaren se till att förvaringsinstitutet utan onödigt dröjsmål får korrekt information om alla betalningsflöden, inbegripet från eventuell tredje part som AIF-fonden har öppnat ett likvidkonto hos.
(98) För att AIF-fondens betalningsflöden ska övervakas korrekt, är förvaringsinstitutet skyldigt att se till att det finns förfaranden - som faktiskt införts - för lämplig övervakning av AIF-fondens betalningsflöden och att dessa förfaranden regelbundet ses över. Förvaringsinstitutet bör i synnerhet granska avstämningsförfarandet för att förvissa sig om att förfarandet är lämpligt för AIF-fonden och utförs med en frekvens som är lämplig för AIF-fondens art, omfattning och komplexitet. I ett sådant förfarande bör man exempelvis jämföra varje betalningsflöde som registrerats i bankkontoutdragen med de betalningsflöden om registrerats på AIF-fondens konton. Om avstämningar utförs dagligen - som för de flesta öppna AIF-fonder - bör förvaringsinstitutet utföra sina avstämningar dagligen. Förvaringsinstitutet bör särskilt övervaka de avvikelser som upptäckts genom avstämningsförfarandena och de korrigerande åtgärder som vidtagits för att utan onödigt dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren om alla avvikelser som inte har avhjälpts och genomföra en full översyn av avstämningsförfarandena. En sådan översyn bör genomföras minst en gång per år. Förvaringsinstitutet bör också i rätt tid uppmärksamma betydande betalningsflöden och särskilt sådana som kan vara oförenliga med AIF-fondens verksamhet, exempelvis förändringar av positioner i AIF-fondens tillgångar eller teckningar och inlösen, och institutet bör regelbundet få kontoutdrag och kontrollera att dess egna registrerade kassaställningar stämmer med AIF-förvaltarens. Förvaringsinstitutet bör hålla sitt register uppdaterat i enlighet med artikel 21.8 b i direktiv 2011/61/EU.
(99) Förvaringsinstitutet måste se till att alla betalningar som görs av eller för investerarna efter teckning av andelar eller aktier i en AIF-fond har tagits emot och registrerats på ett eller flera likvidkonton i enlighet med direktiv 2011/61/EU. AIF-förvaltaren bör därför se till att förvaringsinstitutet förses med den relevanta information den behöver för att ordentligt övervaka mottagandet av investerarnas betalningar. AIF-förvaltaren måste se till att förvaringsinstitutet får denna information utan onödigt dröjsmål, när den tredje parten tar emot en order om inlösen eller emission av andelar eller aktier i en AIF-fond. Informationen bör därför vid affärsdagens slut överföras till förvaringsinstitutet från den enhet som ansvarar för teckningen och inlösen av andelar eller aktier i en AIF-fond för att undvika varje missbruk av investerarnas betalningar.
(100) Beroende på vilken typ av tillgångar som handhas ska tillgångarna antingen bli föremål för kontroll av äganderätten och registreras eller också depåförvaras - vilket exempelvis gäller för finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument eller som kan levereras fysiskt till förvaringsinstitutet i enlighet med direktiv 2011/61/EU. Förvaringsinstitutet bör depåförvara alla finansiella instrument som tillhör AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning och som kan registreras eller hållas på ett konto som direkt eller indirekt öppnats i förvaringsinstitutets namn eller en tredje parts till vilken depåförvaringsuppgifterna har delegerats, särskilt på nivån centralt förvaringsinstitut för värdepapper. Förutom dessa situationer ska de finansiella instrument depåförvaras som endast är direkt registrerade hos emittenten själv eller dennes ombud i förvaringsinstitutets namn eller en tredje parts till vilken depåförvaringsuppgifterna har delegerats. De finansinstrument bör inte depåförvaras som enligt gällande nationell lagstiftning endast ska registreras i AIF-fondens namn hos emittenten eller dennes ombud, exempelvis riskkapitalfonders investeringar i icke-börsnoterade företag. Alla finansiella instrument som kan levereras fysiskt till förvaringsinstitutet ska depåförvaras. Förutsatt att villkoren för depåförvaring av finansiella instrument uppfylls, måste även finansiella instrument depåförvaras som ställs som säkerhet för tredje part eller som tredje part tillhandahåller AIF-fonden. De måste depåförvaras antingen av förvaringsinstitutet självt eller av tredje part till vilken depåförvaringsuppgifterna har delegerats, så länge som de ägs av AIF-fonden eller av AIF-förvaltaren som agerar för AIF-fondens räkning. Dessutom depåförvaras finansiella instrument som ägs av AIF-fonden eller av AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning, om AIF-fonden eller AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning har godkänt att förvaringsinstitutet återanvänder dem, så länge som rätten till återanvändning inte har utövats.
(101) Finansiella instrument som depåförvaras bör alltid hanteras med vederbörlig aktsamhet och skydd. För att säkerställa att depåförvaringsrisken bedöms korrekt vid visandet av vederbörlig aktsamhet, bör förvaringsinstitutet framför allt känna till vilka tredje parter som ingår i depåförvaringskedjan, se till att omsorgs- och åtskillnadskraven tillgodoses längs hela kedjan, se till att det har lämplig rätt att få tillgång till redovisning och register hos de tredje parter till vilka depåförvaringsuppgifter har delegerats, se till att dessa krav uppfylls samt dokumentera alla skyldigheter samt göra dokumenten tillgängliga för AIF-förvaltaren och rapportera till den.
(102) För att undvika att kraven i direktiv 2011/61/EU kringgås bör förvaringsinstitutet tillämpa förvaringsförpliktelser på finansiella strukturers underliggande tillgångar - i förekommande fall rättsliga strukturer - som kontrolleras direkt eller indirekt av AIF-fonden eller av AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning. Denna genomlysningsbestämmelse bör inte tillämpas på fond-i-fond eller på mottagar/matarfonder, om dessa har ett förvaringsinstitut som handhar fondens tillgångar på lämpligt sätt.
(103) Förvaringsinstitutet bör alltid ha en full överblick över alla tillgångar som inte är finansiella instrument och som ska depåförvaras. Dessa tillgångar omfattas av skyldigheten enligt direktiv 2011/61/EU att verifiera äganderätten och föra register. Exempel på sådana tillgångar är fysiska tillgångar som inte räknas som finansiella instrument enligt direktiv 2011/61/EU eller som inte fysiskt kan levereras till förvaringsinstitutet, finansiella kontrakt som derivat, kontantinsättningar eller investeringar i privatägda företag samt andelar i partnerskap.
(104) För att uppnå en tillräcklig förvissning om att AIF-fonden eller AIF-fondförvaltaren som agerar för AIF-fondens räkning verkligen äger tillgångarna, bör förvaringsinstitutet se till att det får all information det anser nödvändig för att förvissa sig om att AIF-fonden eller AIF-förvaltaren som agerar för AIF-fondens räkning har äganderätten till tillgången. Den informationen kan vara en kopia av en officiell handling som styrker att AIF-fonden eller AIF-förvaltaren som agerar för AIF-fondens räkning äger tillgången eller varje annat formellt och tillförlitligt bevis som förvaringsinstitutet anser lämpligt. Vid behov bör förvaringsinstitutet begära ytterligare bevis från AIF-fonden eller AIF-förvaltaren, i förekommande fall från en tredje part.
(105) Förvaringsinstitutet bör föra register över alla tillgångar som det har förvissat sig om att AIF-fonden äger. Det kan inrätta ett förfarande för att ta emot information från tredje parter, som säkerställer att tillgångarna inte kan överlåtas utan att förvaringsinstitutet eller den tredje part som förvaringsuppgifter har delegerats till blir informerade om dessa transaktioner. Detta kan vara lämpligt för AIF-fonder med sparsamma transaktioner eller, i förekommande fall, transaktioner som är föremål för förhandling före avveckling. Kraven på att få tillgång till styrkande handlingar för varje transaktion från en tredje part kan vara lämpligt för AIF-fonder med mer frekvent portföljhandel, till exempel investeringar i börsnoterade derivat.
(106) För att säkerställa att förvaringsinstitutet kan fullgöra sina skyldigheter, är det nödvändigt att förtydliga de uppgifter som föreskrivs i artikel 21.9 i direktiv 2011/61/EU, särskilt den andra nivå av kontroller som förvaringsinstitutet ska genomföra. Sådana uppgifter bör inte förhindra att förvaringsinstitutet genomför förhandskontroller om det så finner lämpligt och med AIF-förvaltarens samtycke. För att säkerställa att det kan fullgöra sina förpliktelser bör förvaringsinstitutet upprätta ett eget upptrappningsförfarande för att hantera situationer där oegentligheter har upptäckts. Det förfarandet bör trygga att alla väsentliga överträdelser anmäls till de behöriga myndigheterna. Förvaringsinstitutets tillsynsansvar gentemot tredje parter som preciseras genom denna förordning inverkar inte på de förpliktelser som åvilar AIF-förvaltaren enligt direktiv 2011/61/EU.
(107) Förvaringsinstitutet bör kontrollera att antalet emitterade andelar eller aktier och de mottagna teckningsintäkterna stämmer överens. För att kontrollera att de betalningar som investerare gör efter teckningen har tagits emot, bör förvaringsinstitutet vidare se till att en annan avstämning sker mellan teckningsorder och teckningsintäkter. Samma avstämning bör utföras för inlösenorder. Förvaringsinstitutet bör också kontrollera att antalet andelar eller aktier på AIF-fondens konton motsvarar antalet utestående andelar eller aktier i AIF-fondens register. Förvaringsinstitutet bör anpassa sina förfaranden därefter, med beaktande av tecknings- och inlösenfrekvensen.
(108) Förvaringsinstitutet bör vidta alla nödvändiga steg för att säkerställa att lämpliga värderingsriktlinjer och förfaranden för AIF-fondens tillgångar verkligen genomförs, genom att utföra stickprovskontroller eller genom att jämföra hur förändrade beräkningar av nettotillgångsvärdet över tid överensstämmer med ett riktmärke. När förvaringsinstitutet inför sina förfaranden, bör det ha en klar insikt i de värderingsmetoder som AIF-förvaltaren eller den externa värderaren använder för att värdera AIF-fondens tillgångar. Kontrollfrekvensen bör överensstämma med frekvensen för AIF-fondens tillgångsvärdering.
(109) Den tillsynsskyldighet som förvaringsinstitutet har enligt direktiv 2011/61/EU gör att institutet bör införa ett förfarande för att i efterhand kontrollera att AIF-fonden följer tillämpliga lagar och andra författningar och bolagsordning. Detta handlar om att kontrollera att AIF-fondens investeringar överensstämmer med dess investeringsstrategier enligt AIF-fondens regler och emissionsdokument och se till att AIF-fonden inte bryter mot sina eventuella investeringsrestriktioner. Förvaringsinstitutet bör övervaka AIF-fondens transaktioner och undersöka alla onormala transaktioner. Om de begränsningar eller restriktioner överträds som har fastställts i tillämpliga lagar och andra författningar eller i AIF-fondens regler och bolagsordning, bör förvaringsinstitutet exempelvis inhämta en instruktion från AIF-förvaltaren om att reversera den berörda transaktionen på egen bekostnad. Denna förordning förhindrar inte att förvaringsinstitutet tillämpar en förhandskontroll, om den finner detta lämpligt och med AIF-förvaltarens samtycke.
(110) Förvaringsinstitutet ska kontrollera att inkomsten beräknas korrekt i enlighet med direktiv 2011/61/EU. I detta syfte måste förvaringsinstitutet säkerställa att inkomstfördelningen är korrekt och om det upptäcker ett fel, se till att AIF-förvaltaren åtgärdar detta. När förvaringsinstitutet har säkerställt detta, ska det kontrollera att inkomstfördelningen är fullständig och korrekt, särskilt utdelningsbetalningarna.
(111) När förvaringsuppgifter delegeras för andra tillgångar enligt direktiv 2011/61/EU, gäller delegeringen troligen i de flesta fall administrativa uppgifter. Om förvaringsinstitutet delegerar registerföringsuppgifter, är det därför skyldigt att genomföra och tillämpa ett lämpligt och dokumenterat förfarande som säkerställer att den som uppgifterna delegerats till alltid uppfyller kraven i artikel 21.11 d i direktiv 2011/61/EU. För att säkerställa att tillgångarna har tillräckligt skydd är det nödvändigt att fastställa vissa principer som bör tillämpas på delegeringen av förvaringsuppgiften. För delegeringen av depåförpliktelser är det viktigt att fastställa vissa huvudprinciper som måste tillämpas effektivt under hela delegeringsprocessen. Dessa principer bör inte uppfattas som uttömmande, varken när det gäller att fastställa alla detaljer i förvaringsinstitutets utövande av tillbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg eller när det gäller att fastställa alla steg som ett förvaringsinstitut bör vidta i förhållande till själva principerna. Skyldigheten att löpande övervaka den tredje part till vilken förvaringsuppgifterna har delegerats bör bestå i att kontrollera att den tredje parten utför alla de delegerade uppgifterna korrekt och följer delegeringskontraktet. Den tredje parten ska handla hederligt, i god tro som bäst gagnar AIF-fondens och dess intressenter, i överensstämmelse med reglerings- och tillsynskrav, och ska visa sådan aktsamhet, omsorg och skicklighet som under jämförbara omständigheter normalt kan förväntas av en mycket försiktig yrkesman på finansområdet. Förvaringsinstitutet bör granska bland annat element som bedöms under urvals- och kontrakteringsprocessen och sätta in dessa element i sitt sammanhang genom att jämföra dem med marknadsutvecklingen. Formen för den regelbundna översynen bör avspegla omständigheterna, så att förvaringsinstitutet har möjlighet att på lämpligt sätt bedöma de risker som är förknippade med beslutet att anförtro tillgångar till tredje part. Översynens frekvens bör anpassas, så att den alltid är anpassad till marknadsförhållandena och de förknippade riskerna. För att effektivt kunna reagera om en tredje part kommer på obestånd, bör förvaringsinstitutet genomföra beredskapsplanering och bland annat utarbeta alternativa strategier och eventuellt välja alternativa leverantörer beroende på vad som kan vara relevant. Dessa åtgärder kan minska den depåförvaringsrisk som förvaringsinstitutet löper, men de ändrar inte skyldigheten att återlämna de finansiella instrumenten eller betala motsvarande belopp, om instrumenten skulle gå förlorade. Vilket alternativ som gäller, beror på om kraven i artikel 21.12 i direktiv 2011/61/EU är uppfyllda eller inte.
(112) Om förvaringsinstitutet delegerar förvaringsuppgifterna, ska det se till att kraven i artikel 21.11 d iii i direktiv 2011/61/EU är uppfyllda och att de tillgångar som tillhör institutets AIF-kunder hålls ordentligt åtskilda. Denna skyldighet bör framför allt säkerställa att AIF-fondens tillgångar inte går förlorade på grund av att den tredje part som förvaringsuppgifterna har delegerats till hamnar på obestånd. För att minimera risken i länder där åtskillnadens effekter inte erkänns i insolvenslagstiftningen, bör förvaringsinstitutet vidta ytterligare steg. Förvaringsinstitutet kan informera AIF-fonden och AIF-förvaltaren som agerar för dess räkning, så att sådana aspekter på depåförvaringsrisken beaktas ordentligt vid investeringsbeslutet eller vidta sådana åtgärder som är möjliga i den lokala lagstiftningen, för att i enlighet med denna göra tillgångar så säkra mot insolvens som möjligt. Vidare kan förvaringsinstitutet förbjuda tillfälliga underskott i kundtillgångar, använda buffertar eller införa arrangemang som förhindrar att en kunds debetsaldo används till att uppväga en annan kunds kreditsaldo. Sådana åtgärder kan visserligen minska den depåförvaringsrisk som förvaringsinstitutet löper när de delegerar förvaringsuppgifter, men de ändrar inte skyldigheten att återlämna de finansiella instrumenten eller betala motsvarande belopp, om instrumenten skulle gå förlorade. Vilket alternativ som gäller, beror på om kraven i direktiv 2011/61/EU är uppfyllda eller inte.
(113) Förvaringsinstitutets ansvar enligt artikel 21.12 andra stycket i direktiv 2011/61/EU inträder vid förlust av ett finansiellt instrument som depåförvaras av förvaringsinstitutet självt eller av en tredje part som depåförvaringen har delegerats till, om inte institutet kan bevisa att förlusten är följden av en extern händelse utanför dess rimliga kontroll och vars konsekvenser hade varit oundvikliga trots alla rimliga ansträngningar. Den förlusten bör särskiljas från en investeringsförlust för investerarna som beror på att tillgångarnas värde minskat till följd av ett investeringsbeslut.
(114) För att konstatera en förlust måste den vara definitiv, och det får inte finns några utsikter att återvinna den finansiella tillgången. Situationer då ett finansiellt instrument endast tillfälligt är fryst eller otillgängligt bör alltså inte anses vara förluster i den mening som avses i artikel 21.12 i direktiv 2011/61/EU. Däremot finns det tre typer av situationer då förlusten bör betraktas som definitiv: om det finansiella instrumentet inte längre finns eller aldrig har funnits, om det finansiella instrumentet finns men AIF-fonden definitivt har förlorat äganderätten till det respektive om AIF-fonden har äganderätten men inte längre kan överlåta den eller skapa begränsade äganderätter till det finansiella instrumentet på permanent basis.
(115) Ett finansiellt instrument anses inte längre existera, om det till exempel har försvunnit till följd av ett redovisningsfel som inte kan korrigeras, eller om det aldrig har funnits, i det fall AIF-fondens äganderätt registrerats på grundval av förfalskade dokument. Situationer då förlusten av finansiella instrument orsakas av bedrägeri bör klassificeras som förlust.
(116) Ingen förlust bör konstateras, om det finansiella instrumentet har ersatts av eller konverterats till ett annat finansiellt instrument, t.ex. i situationer då aktier annulleras och ersätts genom emittering av nya aktier i en företagsrekonstruktion. En AIF-fond bör inte anses som permanent berövad äganderätten till det finansiella instrumentet, om AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för dess räkning lagligen har överlåtit äganderätten till en tredje part. Om en åtskillnad görs mellan legal äganderätt till tillgångar och verklig förmånstagare, bör definitionen av förlusten avse förlusten av förmånsrätten.
(117) Endast vid en extern händelse utanför förvaringsinstitutets rimliga kontroll och vars konsekvenser hade varit oundvikliga trots alla rimliga ansträngningar kan förvaringsinstitutet undvika att hållas ansvarigt enligt artikel 21.12 i direktiv 2011/61/EU. Förvaringsinstitutet måste bevisa att dessa kumulativa villkor är uppfyllda för att undgå sin ansvarsskyldighet.
(118) Det bör först fastställas om den händelse som ledde till förlusten var intern. Förvaringsinstitutets ansvar bör inte påverkas av delegering och därför bör en händelse betraktas som extern, om den inte inträffar till följd av en handling eller försummelse från förvaringsinstitutets sida eller från den tredje part till vilken depåförvaringen av de förvarade tillgångarna har delegerats. Därefter bör man bedöma om händelsen är utanför förvaringsinstitutets rimliga kontroll, genom att kontrollera om det inte fanns något som ett försiktigt förvaringsinstitut rimligen hade kunnat göra för att förhindra händelsen. Enligt dessa steg kan både naturkatastrofer och myndighetsåtgärder anses vara externa händelser utanför rimlig kontroll. Om en tredje part till vilken depåförvaring har delegerats hamnar på obestånd, anses detta vara en extern händelse utanför rimlig kontroll, om lagstiftningen i det land där instrumentet depåförvaras inte erkänner effekterna av en korrekt genomförd åtskillnad. Däremot kan en förlust som orsakas av underlåtenhet att tillämpa åtskillnadskravet i artikel 21.11 d iii i direktiv 2011/61/EU eller förlust av tillgångar på grund av avbrott i den tredje partens verksamhet i samband med dess obestånd inte anses vara externa händelser utanför rimlig kontroll.
(119) Slutligen bör förvaringsinstitutet bevisa att förlusten inte hade kunnat undvikas trots alla rimliga ansträngningar. I denna situation bör förvaringsinstitutet informera AIF-förvaltaren och vidta lämpliga åtgärder allt efter omständigheterna. I en situation där förvaringsinstitutet exempelvis anser att den enda lämpliga åtgärden är att avyttra de finansiella instrumenten, bör det i vederbörlig ordning informera AIF-förvaltaren, som i sin tur skriftligen ska instruera förvaringsinstitutet att det ska behålla de finansiella instrumenten eller avyttra dem. AIF-fondens investerare bör utan onödigt dröjsmål informeras om alla instruktioner till förvaringsinstitutet om att behålla tillgångarna. AIF-förvaltaren eller AIF-fonden bör ta vederbörlig hänsyn till förvaringsinstitutets rekommendationer. Om förvaringsinstitutet fortfarande är bekymrat över att standarden på det finansiella instrumentets skydd inte är tillräcklig trots upprepade varningar, bör det allt efter omständigheterna överväga ytterligare tänkbara åtgärder, t.ex. att säga upp kontraktet, förutsatt att AIF-fonden får en tidsfrist för att hitta ett annat förvaringsinstitut i enlighet med nationell lagstiftning.
(120) För att säkerställa samma standard på investerarskyddet, bör samma överväganden också tillämpas på den som ett förvaringsinstitut avtalsvägen har delegerat sitt ansvar till. För att undgå ansvar enligt artikel 21.12 i direktiv 2011/61/EU bör den som uppgifter delegerats till styrka att den uppfyller samma kumulativa villkor.
(121) Ett förvaringsinstitut får under vissa omständigheter befria sig från ansvaret för förlusten av finansiella instrument som depåförvaras av en tredje part som depåförvaringen delegerats till. För att sådan ansvarsbefrielse ska tillåtas, bör det finnas ett objektivt skäl till den avtalade ansvarsbefrielsen som är godtagbart för både förvaringsinstitutet och AIF-fonden, eller AIF-förvaltaren som agerar för AIF-fondens räkning. Ett objektivt skäl bör fastställas för varje ansvarsbefrielse, med beaktande av de konkreta omständigheterna för varje delegering av depåförvaringen.
(122) Vid bedömningent av objektivt skäl bör rätt balans upprättas för att säkerställa att den avtalade ansvarsbefrielsen vid behov verkligen kan åberopas och att tillräckliga säkerhetsåtgärder har införts för att undvika att förvaringsinstitutet missbrukar den avtalade ansvarsbefrielsen. Den avtalade ansvarsbefrielsen får under inga omständigheter användas till att kringgå kraven på förvaringsinstitutets ansvar enligt direktiv 2011/61/EU. Förvaringsinstitutet ska visa att det på grund av särskilda omständigheter varit tvunget att delegera depåförvaringen till en tredje part. Avtalad ansvarsbefrielse bör alltid bäst gagna AIF-fonden eller dess investerare, och vidare bör AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning göra klart att de verkar för detta. Med olika scenarier bör sådana situationer exemplifieras, då det kan anses att ett förvaringsinstitut inte har några andra alternativ än att delegera depåförvaringen till tredje parter.
(123) För att kunna utöva tillsyn över AIF-förvaltare och anknutna risker är det viktigt att de behöriga myndigheterna får tillbörlig och tillräcklig information. Eftersom AIF-förvaltarnas aktiviteter kan ha gränsöverskridande verkan och påverka finansmarknaderna, bör behöriga myndigheter också övervaka AIF-förvaltarna och AIF-fonderna noga för att kunna vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att systemrisker ackumuleras. Den ökade öppenheten och konsekvensen genom bestämmelser om rapportering och lämnande av relevant information som beskrivs i genomförandeåtgärderna bör göra det möjligt för behöriga myndigheter att upptäcka och reagera på risker på finansmarknaderna.
(124) Investerare behöver åtminstone få den information om olika AIF-förvaltare och AIF-fonder och deras struktur som krävs för att de ska kunna fatta rätt investeringsbeslut som passar deras behov och riskbenägenhet. Den informationen ska vara tydlig, tillförlitlig, lättbegriplig och klart presenterad. Nyttan av informationen ökar om den är jämförbar, så att olika AIF-förvaltare kan jämföras med varandra, olika AIF-fonder med varandra samt med andra perioder. Innan information lämnas till investerare, bör en AIF-förvaltare inte ägna sig åt aktiviteter som kan vara till men för den objektiva förståelsen och praktiska användningen av informationen, exempelvis friserade resultat.
(125) Det bör fastställas ett regelverk med minimistandarder för vad som ska krävas för årsrapporten, bland annat de viktigaste elementen och en ej uttömmande innehållsförteckning. Väsentliga ändringar av informationen enligt artikel 22.2 d i direktiv 2011/61/EU bör lämnas som kommentarer i årsrapporten. Förutom den ej uttömmande förteckningen över underliggande radposter, kan ytterligare poster, rubriker och delsummor tas med, om det är av betydelse för förståelsen av en AIF-fonds generella finansiella ställning eller resultat. Poster av olika art eller med olika funktion kan aggregeras, om de inte är av betydelse var för sig. De kan aggregeras under rubriker som "Annan kategori", t.ex. "Andra tillgångar" eller "Andra skulder". Poster som inte alls är tillämpliga på en viss AIF-fond behöver inte redovisas. Oberoende av vilken redovisningsstandard som följs enligt direktiv 2011/61/EU, bör alla tillgångar värderas en gång per år. Bokslutet eller balansräkningen enligt direktiv 2011/61/EU bör bland annat innehålla likvida medel och tillgångar. Likvida tillgångar bör således betraktas som mycket likvida tillgångar vid beräkning av en AIF-fonds exponering.
(126) När det gäller innehåll i och format på den verksamhetsberättelse för räkenskapsåret som ska ingå i årsrapporten enligt direktiv 2011/61/EU bör den innehålla en rättvis och saklig genomgång av AIF-fondens aktiviteter, med en beskrivning av de viktigaste riskerna och investeringarna eller de ekonomiska osäkerheter fonden står inför. Denna redovisning bör inte leda till att konfidentiell information som tillhör AIF-fonden offentliggörs till nackdel för fonden och dess investerare. Om offentliggörandet av viss konfidentiell information skulle få sådan verkan, kan den aggregeras till en nivå där den inte har några skadliga effekter. Resultat eller statistik för exempelvis ett enskilt portföljföretag eller investering behöver inte tas med om det kan leda till att AIF-fondens konfidentiella information offentliggörs. Den här informationen bör bara ingå i förvaltningsrapporten om den brukar presenteras tillsammans med årsredovisningen.
(127) När det gäller innehåll i och format på sådan information om ersättningar som lämnas på AIF-förvaltarens nivå bör ytterligare information lämnas genom upplysningar om fördelningen eller uppdelningen av den sammanlagda ersättningen på den berörda AIF-fondens nivå. Detta kan ske genom information om AIF-förvaltarens sammanlagda ersättning uppdelad på fasta och rörliga delar, en kommentar om att uppgifterna avser hela AIF-förvaltaren och inte AIF-fonden, antalet AIF-fonder och fondföretagsfonder som AIF-förvaltaren hanterar samt de totala tillgångar som dessa AIF- och fondföretagsfonder förvaltar, med en översikt över ersättningspolitiken och en hänvisning till AIF-förvaltarens fullständiga ersättningspolitik, som investerarna på begäran kan få tillgång till. Ytterligare detaljer kan lämnas genom upplysningar om den totala rörliga ersättningen som AIF-fonden betalar i form av prestationsbaserade avgifts- eller vinstandelar (s.k. carried interest). Dessutom kan det vara lämpligt att AIF-förvaltare informerar om finansiella och icke-finansiella kriterier för ersättningspolitiken och praxis för berörda personalkategorier, så att investerare kan bedöma de incitament som skapats.
(128) Om AIF-fonden emitterar andelar, bör överföringar av eventuella tillgångar till "sidofickor" beräknas vid överföringstidpunkten och baseras på antalet andelar som allokerats vid överföringen av tillgångar multiplicerat med styckepriset. Värderingsgrunden ska redovisas klart och innehålla datumet då värderingen gjordes.
(129) För att hantera likviditeten bör AIF-förvaltare få lov att ingå lånearrangemang för de AIF-fonder som de förvaltar. Arrangemangen kan vara kortsiktiga eller permanenta. I det senare fallet är det mycket troligare att de är specialarrangemang för hantering av illikvida tillgångar.
(130) I överensstämmelse med principen om differentiering och med tanke på mångfalden av AIF-fonder bör kravet på en AIF-förvaltares information till investerarna variera med typen av AIF-fond och vara beroende av andra faktorer som investeringsstrategi och portföljsammansättning.
(131) Enligt direktiv 2011/61/EU ska AIF-förvaltare regelbundet lämna viss information till den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat för varje EU-baserad AIF-fond som de förvaltar och varje AIF-fond som de marknadsför i unionen. Därför behöver det närmare anges vilken information som ska lämnas och hur ofta rapporteringen ska ske, vilket är beroende av värdet på tillgångarna som portföljförvaltas av de AIF-fonder som en viss AIF-förvaltare förvaltar. Standardmallar för rapporteringen bör tillhandahållas och fyllas i av AIF-förvaltarna för de AIF-fonder de förvaltar. Om en enhet är auktoriserad som AIF-förvaltare och marknadsför AIF-fonder som förvaltas av andra AIF-förvaltare, agerar den inte som förvaltare av dessa AIF-fonder utan som mellanhand, precis som alla värdepappersföretag som omfattas av direktiv 2004/39/EG. Den bör därför inte vara tvungen att rapportera för dessa AIF-fonder eftersom det skulle leda till dubbel- eller mångdubbel rapportering. Rapporteringskravet bör dock gälla icke EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som marknadsförs i unionen.
(132) Den i denna förordning angivna tröskeln leder enbart till rapporteringskrav enligt artikel 24.4 i direktiv 2011/61/EU. En AIF-fond med ett hävstångsmått beräknat enligt åtagandemetoden som är mindre än tre gånger dess nettotillgångsvärde anses inte utnyttja finansiell hävstång i betydande grad. De behöriga myndigheterna kan dock begära ytterligare information för att kunna övervaka systemrisken effektivt. Rapporteringströskeln säkerställer också att information om ackumulerade systemrisker samlas in på ett enhetligt sätt i hela unionen och erbjuder AIF-förvaltarna säkerhet.
(133) En behörig myndighets tillsynsbefogenheter enligt artikel 25.3 i direktiv 2011/61/EU utövas inom det nya tillsynsystemet, som ingår i de behöriga myndigheternas och de europeiska tillsynsmyndigheternas fortlöpande tillsynsprocesser och systemriskbedömningar avseende AIF-förvaltare, för att skydda det finansiella systemets stabilitet och integritet. Behöriga myndigheter bör på lämpligt sätt utnyttja den information de får och bör sätta gränser för den hävstång som en AIF-förvaltare tillämpar vid förvaltningen av AIF-fonden eller andra restriktioner för förvaltningen av fonden, om de finner detta nödvändigt för att säkerställa det finansiella systemets stabilitet och integritet. Bedömningen av systemrisk tenderar att variera beroende på den ekonomiska miljö där en AIF-förvaltare kan vara systemrelevant för de AIF-fonder den förvaltar. Därför är det ett grundkrav att de behöriga myndigheterna ska få all information som behövs för att korrekt bedöma dessa situationer och förebygga att systemrisker ackumuleras. Behöriga myndigheter bör sedan bedöma informationen grundligt och vidta lämpliga åtgärder.
(134) För att tillåta att EU-baserade AIF-förvaltare förvaltar och marknadsför icke EU-baserade AIF-fonder och att icke EU-baserade AIF-förvaltare förvaltar och marknadsför AIF-fonder i unionen, krävs det enligt direktiv 2011/61/EU att lämpliga samarbetsarrangemang införs med berörda tillsynsmyndigheter i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden eller den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad. Samarbetsarrangemangen ska åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för unionens behöriga myndigheter att fullgöra sitt uppdrag i enlighet med direktiv 2011/61/EU.
(135) Samarbetsarrangemangen bör göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina tillsyns- och verkställighetsuppgifter avseende enheter i tredjeländer. I samarbetsarrangemangen bör man därför fastställa klara och konkreta ramar för tillgången till information, för utförandet av inspektioner på plats och för det bistånd som tredjelandsmyndigheter bör lämna. Samarbetsarrangemangen bör säkerställa att den mottagna informationen delas med andra behöriga myndigheter som berörs och med Esma och ESRB.
(136) För att göra det möjligt för behöriga myndigheter, AIF-förvaltare och förvaringsinstitut att anpassa sig till de nya kraven i förordningen, så att de kan tillämpas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt, bör förordningens ikraftträdande anpassas till införlivandet av direktiv 2011/61/EU.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 Definitioner
Utöver de definitioner som anges i artikel 2 i direktiv 2011/61/EU gäller följande definitioner i denna förordning:
Se artikel 3.2 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 2 Beräkning av förvaltade tillgångars sammanlagda värde
För att kunna omfattas av undantaget enligt artikel 3.2 i direktiv 2011/61/EU ska en AIF-förvaltare
Vid tillämpningen av punkt 1 ska fondföretag för vilka AIF-förvaltaren agerar som det utsedda förvaltningsbolaget enligt direktiv 2009/65/EG inte tas med i beräkningen.
Vid tillämpningen av punkt 1 ska AIF-fonder tas med i beräkningen som förvaltas av AIF-förvaltare som för dessa har delegerade funktioner i enlighet med artikel 20 i direktiv 2011/61/EU. AIF-fondportföljer som AIF-förvaltare förvaltar med delegering ska dock uteslutas från beräkningen.
Vid beräkningen av de förvaltade tillgångarnas sammanlagda värde ska varje position i derivatinstrument, även inbäddade derivat i överlåtbara värdepapper, omvandlas till dess motsvarande position i derivatets underliggande tillgångar, med hjälp av de omvandlingsmetoder som anges i artikel 10. Motsvarande positions absolutbelopp ska sedan användas vid beräkningen av de förvaltade tillgångarnas sammanlagda värde.
Om en AIF-fond investerar i andra AIF-fonder som förvaltas av samma externt utsedda AIF-förvaltare, får den investeringen uteslutas från beräkningen av AIF-förvaltarens förvaltade tillgångar.
Om en delfond inom en internt eller externt förvaltad AIF-fond investerar i en annan delfond i samma AIF-fond, får den investeringen uteslutas från beräkningen av AIF-förvaltarens förvaltade tillgångar.
De förvaltade tillgångarnas sammanlagda värde ska beräknas enligt punkt 1-4 minst en gång per år och vid den beräkningen ska de senaste tillgängliga tillgångsvärdena användas. Varje AIF-fonds senast tillgängliga tillgångsvärde ska tas fram under de tolv månader som föregår datumet för beräkningen av tröskeln enligt den första meningen i denna punkt. AIF-förvaltaren ska bestämma ett datum för beräkningen av tröskeln och använda detta konsekvent. Alla efterföljande ändringar av det valda datumet ska motiveras för den behöriga myndigheten. När AIF-förvaltaren väljer datumet för tröskelberäkningen, ska den beakta tidpunkten och frekvensen för värderingen av de förvaltade tillgångarna.
Artikel 3 Fortlöpande övervakning av förvaltade tillgångar
AIF-förvaltaren ska fastställa, genomföra och tillämpa förfaranden för att fortlöpande övervaka de förvaltade tillgångarnas sammanlagda värde. Övervakningen ska innebära en aktuell överblick över förvaltade tillgångar och inbegripa observation av tecknings- och inlösenaktiviteten, eventuella kapitaluttag och kapitalfördelningar samt värdet av de tillgångar som respektive AIF-fond investerat i.
Vid bedömningen av om det behövs frekventare beräkningar av de förvaltade tillgångarnas sammanlagda värde, ska hänsyn tas till hur nära det sammanlagda värdet ligger tröskeln enligt artikel 3.2 i direktiv 2011/61/EU och till den förväntade tecknings- och inlösenaktiviteten.
Artikel 4 Tillfälliga överskridanden av tröskeln
Artikel 5 Information som ska lämnas vid registreringen
Se artikel 4.3 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 6 Allmänna bestämmelser om beräkning av finansiell hävstång
En AIF-fonds finansiella hävstång ska uttryckas som förhållandet mellan fondens exponering och dess nettotillgångsvärde.
AIF-förvaltare ska beräkna de förvaltade AIF-fondernas exponering med bruttometoden enligt artikel 7 och med åtagandemetoden enligt artikel 8.
Mot bakgrund av marknadsutvecklingen ska kommissionen senast den 21 juli 2015 se över de beräkningsmetoder som avses i första stycket, för att besluta om dessa metoder är tillräckliga och lämpliga för alla typer av AIF-fonder eller om en ytterligare och valfri metod för beräkning av finansiell hävstång bör utvecklas.
Den exponering som härrör från finansiella eller rättsliga strukturer som berör tredje parter som kontrolleras av AIF-fonden ska tas med i exponeringsberäkningen, om dessa strukturer är särskilt inrättade för att direkt eller indirekt öka AIF-fondens exponeringsnivå. För AIF-fonder vars centrala investeringspolitik är att förvärva kontroll över onoterade företag eller emittenter ska AIF-förvaltaren i hävstångsberäkningen inte ta med någon exponering som finns för dessa onoterade företag och emittenter, förutsatt att AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning inte är skyldig att bära eventuella förluster utöver sin investering i företaget respektive emittenten.
AIF-förvaltare ska utesluta ingångna lånearrangemang om dessa är av tillfällig natur och helt täcks av avtalade kapitalinsatser från AIF-fondens investerare.
En AIF-förvaltare ska ha tillräckligt dokumenterade förfaranden för att för varje AIF-fond som den förvaltar beräkna exponeringen med brutto- och åtagandemetoden. Beräkningen ska tillämpas på ett konsekvent sätt över tid.
Artikel 7 Bruttometoden för beräkning av AIF-fondens exponering
En AIF-fonds exponering beräknad enligt bruttometoden ska motsvara summan av alla positioners absolutbelopp, värderade i enlighet med artikel 19 i direktiv 2011/61/EU och alla delegerade akter som antas enligt det direktivet.
För beräkningen av en AIF-fonds exponering i enlighet med bruttometoden ska AIF-förvaltaren
Artikel 8 Åtagandemetoden för beräkning av AIF-fondens exponering
Artikel 9 Metoder att öka en AIF-fonds exponering
När AIF-förvaltare beräknar exponeringen, ska de använda de metoder som anges i bilaga I i de situationer som anges i den bilagan.
Artikel 10 Omvandlingsmetoder för derivatinstrument
AIF-förvaltarna ska använda de omvandlingsmetoder som anges i bilaga II för de derivatinstrument som anges i den bilagan.
Artikel 11 Regler för durationsnettning
Se artiklarna 9.7 och 15 i direktiv 2011/61/EU
Artikel 12 Yrkesansvarsförsäkring
Artikel 13 Kvalitativa krav på hantering av yrkesansvarsrisker
Artikel 14 Extra kapitalbasmedel
Denna artikel är tillämplig på AIF-förvaltare som väljer att täcka yrkesansvarsrisker genom extra kapitalbasmedel.
AIF-förvaltaren ska tillhandahålla extra kapitalbasmedel för att täcka ansvarsrisker som uppkommer genom fel eller försumlighet i arbetet och som minst motsvarar 0,01 % av värdet av de AIF-fondportföljer som den förvaltar.
AIF-fondportföljernas värde ska motsvara summan av absolutbeloppen av alla tillgångar i alla AIF-fonder som AIF-förvaltaren förvaltar, inbegripet tillgångar som förvärvats genom användning av finansiell hävstång, varvid derivatinstrument ska värderas till sitt marknadsvärde.
Kravet på extra kapitalbasmedel enligt punkt 2 ska beräknas vid utgången av varje räkenskapsår och de extra kapitalbasmedlens belopp ska justeras i enlighet med detta.
AIF-förvaltaren ska inrätta, genomföra och tillämpa förfaranden för att fortlöpande övervaka de förvaltade AIF-fondportföljernas värde, beräknat i enlighet med punkt 2 andra stycket. Om de förvaltade AIF-fondportföljernas värde ökar betydligt före den årliga omräkning som avses i första stycket, ska AIF-förvaltaren utan onödigt dröjsmål göra en omräkning av kravet på extra kapitalbasmedel och justera de extra kapitalbasmedlen i enlighet med detta.
Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat får ge AIF-förvaltaren tillstånd att tillhandahålla extra kapitalbasmedel som understiger beloppet enligt punkt 2 men endast om myndigheten - på grundval av AIF-förvaltarens historiska förlustdata registrerade under minst tre år före bedömningen - är förvissad om att AIF-förvaltaren tillhandahåller tillräckliga extra kapitalbasmedel för att täcka yrkesansvarsriskerna på adekvat sätt. De tillåtna lägre extra kapitalbasmedlen får inte understiga 0,008 % av värdet av de AIF-fondportföljer som AIF-förvaltaren förvaltar.
Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat får begära att AIF-förvaltaren ska tillhandahålla extra kapitalbasmedel som överstiger beloppet enligt punkt 2, om den inte är förvissad om att AIF-förvaltaren har tillräckliga extra kapitalbasmedel för att i tillräcklig grad täcka yrkesansvarsriskerna. Den behöriga myndigheten ska motivera varför den anser att AIF-förvaltarens extra kapitalbasmedel är otillräckliga.
Artikel 15 Ansvarsförsäkring
Denna artikel är tillämplig på AIF-förvaltare som väljer att täcka yrkesansvarsrisker genom ansvarsförsäkring.
AIF-förvaltaren ska teckna och alltid ha en ansvarsförsäkring som
Eventuell överenskommen självrisk ska helt täckas av extra kapitalbasmedel som ska tillhandahållas i enlighet med artikel 9.1 och 9.3 i direktiv 2011/61/EU.
Försäkringens täckande av enskilda krav ska vara lika med minst 0,7 % av värdet av de AIF-fondportföljer som AIF-förvaltaren förvaltar, beräknat enligt artikel 14.2 andra stycket.
Försäkringens täckande av samtliga krav per år ska vara lika med minst 0,9 % av värdet av de AIF-fondportföljer som AIF-förvaltaren förvaltar, beräknat enligt artikel 14.2 andra stycket.
AIF-förvaltaren ska se över sin ansvarsförsäkring och dess överenstämmelse med kraven i denna artikel minst en gång per år och vid varje förändring som påverkar dess överensstämmelse med kraven i denna artikel.
Se artikel 12.1 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 16 Allmänna skyldigheter för behöriga myndigheter
När AIF-förvaltarens iakttagande av artikel 12.1 i direktiv 2011/61/EU bedöms, ska de behöriga myndigheterna använda minst de kriterier som fastställs i detta avsnitt.
Artikel 17 Skyldighet att handla så att det bäst gagnar AIF-fonden eller dem som investerar i dessa samt marknadens integritet
Artikel 18 Noggrann genomlysning
Artikel 19 Noggrann genomlysning vid investeringar i tillgångar med begränsad likviditet
Artikel 20 Noggrann genomlysning vid val och kontraktering av motparter och prime brokers
Artikel 21 Verka hederligt, rättvist och med vederbörlig skicklighet
För att fastställa om en AIF-förvaltare utför sina aktiviteter hederligt, rättvist och med vederbörlig skicklighet, ska behöriga myndigheter bedöma om minst följande villkor är uppfyllda:
Artikel 22 Personal
Artikel 23 Rättvis behandling av investerare i AIF-fonder
Artikel 24 Incitament
Artikel 25 Effektivt utnyttjande av resurser och förfaranden - handläggning av order
Artikel 26 Rapporteringsskyldigheter vid utförandet av tecknings- och inlösenorder
Artikel 27 Genomförandet av beslut om att handla för den förvaltade AIF-fondens räkning
Artikel 28 Placering hos andra enheter av handelsorder för AIF-fonders räkning
Om AIF-förvaltarna köper eller säljer finansiella instrument eller andra tillgångar för vilka bästa utförande är relevant, ska de agera så att det bäst gagnar de AIF-fonder de förvaltar eller dem som investerar i dessa, när de vid förvaltningen av AIF-fondernas portföljer placerar order hos andra enheter om att handla för de förvaltade AIF-fondernas räkning.
AIF-förvaltarna ska vidta alla rimliga åtgärder för att uppnå bästa möjliga resultat för AIF-fonden eller dem som investerar i fonden, med beaktande av pris, kostnader, skyndsamhet, sannolikhet för utförande och avveckling, storlek, art och andra överväganden som är av intresse för utförandet av ordern. Dessa faktorers relativa betydelse ska fastställas genom tillämpning av de kriterier som föreskrivs i artikel 27.2.
AIF-förvaltarna ska upprätta, genomföra och tillämpa en politik som gör det möjligt för dem att uppfylla kravet enligt första stycket. I politiken ska det för varje kategori av instrument anges vilka enheter som orderna får placeras hos. AIF-förvaltarna får endast ingå utförandearrangemang om dessa uppfyller kraven i denna artikel. Om den politik som har fastställts i enlighet med detta stycke ska AIF-förvaltarna tillhandahålla lämplig information till dem som investerar i de AIF-fonder de förvaltar och informera om eventuella väsentliga ändringar av politiken.
AIF-förvaltarna ska regelbundet kontrollera att den politik som fastställts i enlighet med punkt 2 är ändamålsenlig, särskilt utförandets kvalitet från de enheters sida som anges i politiken, och vid behov korrigera eventuella brister.
Vidare ska AIF-förvaltarna se över politiken varje år. Denna översyn ska också göras varje gång en väsentlig förändring inträffar som påverkar AIF-förvaltarnas förutsättningar att fortsätta uppnå bästa möjliga resultat för de förvaltade AIF-fonderna.
AIF-förvaltarna ska kunna visa att de har placerat order för AIF-fondens räkning i överensstämmelse med den politik som fastställts i enlighet med punkt 2.
Punkterna 2-5 ska inte tillämpas om det inte finns möjlighet att välja mellan olika handelsplatser. AIF-förvaltarna ska dock kunna visa att valmöjlighet saknats i fråga om handelsplatser.
Artikel 29 Ackumulering och fördelning av handelsorder
Om emellertid AIF-förvaltaren på rimliga grunder kan visa för AIF-fonden eller kunden att den inte skulle ha kunnat utföra ordern utan ackumulering på så fördelaktiga villkor, eller över huvud taget, får den fördela transaktionen för egen räkning proportionellt i enlighet med den politik som avses i punkt 1 b.
Se artikel 14 i direktiv 2011/61/EU
Artikel 30 Typer av intressekonflikter
För att kunna urskilja de typer av intressekonflikter som uppkommer vid förvaltningen av en AIF-fond ska AIF-förvaltare särskilt beakta huruvida AIF-förvaltaren, en relevant person eller en person som genom kontroller är direkt eller indirekt knuten till AIF-förvaltaren
Artikel 31 Politik rörande intressekonflikter
AIF-förvaltare som förvaltar en öppen AIF-fond ska upprätta, genomföra och tillämpa en effektiv politik rörande intressekonflikter. Politiken ska upprättas skriftligen och vara anpassad till AIF-förvaltarens storlek och organisation och till dess affärsverksamhets art, omfattning och komplexitet.
Om AIF-förvaltaren ingår i en koncern, ska politiken också beakta andra omständigheter som AIF-förvaltaren är eller bör vara medveten om och som kan skapa intressekonflikter till följd av andra koncernföretags struktur eller affärsverksamhet.
I den politik rörande intressekonflikter som upprättats enligt punkt 1 ska följande ingå:
Artikel 32 Intressekonflikter i samband med inlösen av investeringar
AIF-förvaltaren ska urskilja, hantera och övervaka intressekonflikter som kan uppkomma mellan investerare som önskar lösa in sina investeringar och investerare som vill behålla sina investeringar i AIF-fonden, samt eventuella konflikter mellan AIF-förvaltarens incitament att investera i illikvida tillgångar och AIF-fondens inlösenpolitik i enlighet med dess skyldigheter enligt artikel 14.1 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 33 Förfaranden och åtgärder för att förhindra eller hantera intressekonflikter
När antagandet eller tillämpningen av en eller flera av dessa åtgärder eller förfaranden inte säkerställer den nödvändiga graden av oberoende, ska AIF-förvaltaren anta alternativa eller kompletterande åtgärder och förfaranden som krävs och är lämpliga i detta syfte.
Artikel 34 Hantering av intressekonflikter
Om de organisatoriska eller administrativa system som AIF-förvaltare infört inte är tillräckliga för att med rimlig säkerhet förhindra risker för att AIF-fondernas eller deras investerares intressen skadas, ska den verkställande ledningen eller ett annat behörigt internt organ hos AIF-förvaltaren snabbt informeras, så att de kan fatta de beslut eller vidta de åtgärder som krävs för att se till att AIF-förvaltaren verkar så att det bäst gagnar AIF-fonden eller dess investerarare.
Artikel 35 Övervakning av intressekonflikter
Artikel 36 Redovisning av intressekonflikter
Artikel 37 Strategier för utövande av rösträtt
Se artikel 15 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 38 Riskhanteringssystem
Vid tillämpningen av detta avsnitt ska riskhanteringssystem tolkas som system som utgör relevanta delar av AIF-förvaltarens organisationsstruktur, med en central roll för en fast riskhanteringsfunktion samt riktlinjer och förfaranden för hanteringen av relevanta risker för varje AIF-fonds investeringsstrategi samt åtgärder, förfaranden och teknik för riskhantering och förvaltning som AIF-förvaltaren använder för varje AIF-fond som den förvaltar.
Artikel 39 Fast riskhanteringsfunktion
Artikel 40 Riskhanteringspolitik
Artikel 41 Bedömning, övervakning och översyn av riskhanteringssystemen
AIF-förvaltare ska bedöma, övervaka och regelbundet, minst en gång per år, kontrollera
Intervallen för de regelbundna översyner som avses i första stycket ska beslutas av den verkställande ledningen enligt proportionalitetsprincipen och med beaktande av AIF-förvaltarens affärsverksamhets art, omfattning och komplexitet och den AIF-fond som den förvaltar.
Förutom den regelbundna översyn som avses i punkt 1 ska riskhanteringssystemen ses över vid
AIF-förvaltaren ska uppdatera riskhanteringssystemen med utgångspunkt från resultatet av den översyn som avses i punkterna 1 och 2.
AIF-förvaltaren ska underrätta den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat om eventuella väsentliga ändringar av riskhanteringspolitiken och av förfaranden och teknik som avses i artikel 45.
Artikel 42 Funktionellt och hierarkiskt åtskiljande av riskhanteringsfunktionen
Artikel 43 Skyddsmekanismer mot intressekonflikter
Artikel 44 Riskbegränsningar
Artikel 45 Riskmätning och riskhantering
Se artikel 16 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 46 System och förfaranden för likviditetshantering
AIF-förvaltare ska för de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten kunna visa att de har infört ett lämpligt system och effektiva förfaranden för likviditetshantering i enlighet med artikel 16.1 i direktiv 2011/61/EU, med beaktande av varje AIF-fonds investeringsstrategi, likviditetsprofil och inlösenpolitik.
Artikel 47 Övervakning och hantering av likviditetsrisker
Artikel 48 Begränsningar för likviditetshantering samt stresstester
När så är lämpligt med tanke på den förvaltade AIF-fondens art, omfattning och komplexitet, ska AIF-förvaltare införa och upprätthålla lämpliga begränsningar för fondens likviditet eller illikviditet som är förenliga med fondens underliggande förpliktelser och inlösenpolitik och uppfyller kraven i artikel 44 på kvantitativa och kvalitativa begränsningar.
AIF-förvaltare ska övervaka efterlevnaden av dessa begränsningar, och om begränsningarna överskrids eller sannolikt kan överskridas ska de besluta om erforderliga (eller nödvändiga) åtgärder. När AIF-förvaltarna beslutar om lämpliga åtgärder, ska de överväga hur lämpliga åtgärder och förfaranden för likviditetshantering är, hur lämplig likviditetsprofilen för AIF-fondens tillgångar är samt effekterna av inlösenkrav på otypiska nivåer.
AIF-förvaltare ska regelbundet genomföra stresstester vid normala och exceptionella likviditetsförhållanden, så att de kan bedöma likviditetsrisken för varje AIF-fond som de förvaltar. Stresstesterna ska
AIF-förvaltare ska agera i investerarnas bästa intresse med avseende på resultatet av eventuella stresstester.
Artikel 49 Samstämmighet mellan investeringsstrategi, likviditetsprofil och inlösenpolitik
Se artikel 17 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 50 Definitioner
I detta avsnitt gäller följande definitioner:
Artikel 51 Krav på behållande av intresse
AIF-förvaltare får endast bli exponerade mot kreditrisken i en värdepapperisering för en eller flera förvaltade AIF-fonders räkning, om originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren uttryckligen har underrättat förvaltaren om att vederbörande löpande kommer att behålla ett väsentligt ekonomiskt nettointresse som under inga omständigheter får understiga 5 %. Endast något av följande ska anses innebära behållande av ett väsentligt ekonomiskt nettointresse på minst 5 %:
Ekonomiskt nettointresse ska mätas vid ursprungstidpunkten och ska behållas löpande. Det ekonomiska nettointresset, inbegripet behållna positioner, intressen eller exponeringar, får inte omfattas av någon kreditriskreducering eller några korta positioner eller någon annan risksäkring och får inte säljas. Det ekonomiska nettointresset ska fastställas med utgångspunkt från det teoretiska värdet på poster utanför balansräkningen.
Behållandekraven får inte tillämpas mer än en gång per given värdepapperisering.
Punkt 1 ska inte gälla när de värdepapperiserade exponeringarna är fordringar eller villkorade fordringar på eller helt, ovillkorligt och oåterkalleligt garanterade av de enheter som anges i artikel 122a.3 första stycket i direktiv 2006/48/EG och ska inte gälla de transaktioner som anges i artikel 122a.3 andra stycket i direktiv 2006/48/EG.
Artikel 52 Kvalitativa krav på medverkande institut och originatorer
Innan en AIF-förvaltare blir exponerad mot kreditrisken i en värdepapperisering för en eller flera AIF-fonders räkning, ska förvaltaren säkerställa följande beträffande medverkande institut och originator:
Artikel 53 Kvalitativa krav på AIF-förvaltare som är exponerade mot värdepapperiseringar
AIF-förvaltare ska innan de blir exponerade mot kreditrisken i en värdepapperisering för en eller flera AIF-fonders räkning och vid behov därefter för de behöriga myndigheterna kunna redovisa - för var och en av sina individuella värdepapperiseringspositioner - att de har en övergripande och grundlig insikt i dessa positioner och har tillämpat formell politik och formella förfaranden som lämpar sig för riskprofilen för AIF-fondernas relevanta investeringar i värdepapperiseringspositioner för att analysera och registrera följande:
AIF-förvaltare som blir exponerade mot en relevant kreditrisk med en värdepapperisering för en eller flera AIF-fonders räkning ska regelbundet utföra egna stresstester som lämpar sig för sådana värdepapperiseringspositioner i enlighet med artikel 15.3 b i direktiv 2011/61/EU. Stresstesten ska överensstämma med arten, omfattningen och komplexiteten hos värdepapperiseringspositionens risk.
I enlighet med principerna i artikel 15 i direktiv 2011/61/EU ska AIF-förvaltare införa formella förfaranden som är proportionella mot den berörda AIF-fondens riskprofil när det gäller värdepapperiserade positioners kreditrisk, för att löpande och i rätt tid övervaka information om dessa värdepapperiseringspositioners underliggande exponeringar. Informationen ska innehålla (om det är relevant för den specifika typen av värdepapperisering och ej begränsat till sådana typer av information som beskrivs här) exponeringstyp, procentandelen av lån med 30, 60 respektive 90 överskjutande dagar efter förfallodagen, obeståndsfrekvens, frekvensen av förskottsbetalade lån, lån som sagts upp, typ av säkerheter och fastighetsutnyttjande, frekvensfördelningen för kreditpoäng eller andra mått på underliggande exponeringars kreditvärdighet, sektoriell och geografisk spridning samt frekvensfördelning för belåningsgrader med intervallbredder som underlättar lämpliga känslighetsanalyser. Om de underliggande exponeringarna själva är värdepapperiseringspositioner, ska AIF-förvaltarna ha den information som anges i detta stycke inte bara om de underliggande värdepapperiseringstrancherna, till exempel emittentens namn och kreditvärdighet, utan även om egenskaper och resultatutveckling för dessa värdepapperiseringstranchers underliggande grupper av tillgångar.
AIF-förvaltare ska tillämpa samma analysstandarder på ägarandelar eller emissionsgarantier avseende värdepapperiseringsemissioner som köpts från tredje part.
Med avseende på lämplig risk- och likviditetshantering ska AIF-förvaltare som blir exponerade mot kreditrisken med en värdepapperisering för en eller flera AIF-fonders räkning korrekt urskilja, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera de risker som uppstår till följd av obalanser mellan den berörda AIF-fondens tillgångar och skulder och koncentrationsrisker eller investeringsrisker som dessa instrument ger upphov till. AIF-förvaltaren ska likaså säkerställa att sådana värdepapperiseringspositioners riskprofil motsvarar AIF-fondens storlek och övergripande portföljstruktur, strategier och mål för AIF-fondens investeringar som fastställts i dess bestämmelser eller bolagsordning, prospekt och emissionsdokument.
I enlighet med kraven i artikel 18 i direktiv 2011/61/EU ska AIF-förvaltare säkerställa en lämplig nivå på internrapporteringen till den verkställande ledningen, så att den verkställande ledningen är fullt medveten om eventuella väsentliga och faktiska exponeringar mot värdepapperiseringar och att riskerna med dessa exponeringar hanteras på lämpligt sätt.
AIF-förvaltare ska i de rapporter och redovisningar som ska lämnas i enlighet med artiklarna 22, 23 och 24 i direktiv 2011/61/EU inkludera lämplig information om sina exponeringar mot kreditrisker med värdepapperiseringar och sina riskhanteringsförfaranden på detta område.
Artikel 54 Korrigeringsåtgärder
Artikel 55 Skyddsklausul
Artiklarna 51-54 ska tillämpas på nya värdepapperiseringar som emitterats från och med den 1 januari 2011. Efter den 31 december 2014 ska artiklarna 51-54 tillämpas på befintliga värdepapperiseringar, om nya underliggande exponeringar läggs till eller ersätts efter det datumet.
Artikel 56 Tolkning
Om Esma eller den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna inte avgivit en särskild tolkning, ska bestämmelserna i detta avsnitt tolkas i enlighet med de motsvarande bestämmelserna i direktiv 2006/48/EG och riktlinjerna av den 31 december 2010 för artikel 122a i kapitalkravsdirektivet (9), utfärdade av Europeiska banktillsynskommittén (CEBS) samt senare ändringar av dessa riktlinjer.
Se artiklarna 12 och 18 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 57 Allmänna krav
AIF-förvaltare ska
AIF-förvaltare ska beakta sin affärsverksamhets art, omfattning och komplexitet samt de tjänsters och uppgifters art och omfattning som utförs inom affärsverksamhetens ram.
AIF-förvaltare ska införa, tillämpa och upprätthålla de system och förfaranden som behövs för att med beaktande av den berörda informationens art slå vakt om dess säkerhet, integritet och konfidentialitet.
AIF-förvaltare ska införa, tillämpa och upprätthålla lämpliga riktlinjer för avbrottsfri verksamhet, för att vid eventuella störningar av deras system eller förfaranden säkerställa att viktiga uppgifter och funktioner skyddas och att deras tjänster och aktiviteter upprätthålls eller, om så inte är möjligt, att dessa uppgifter och funktioner utan dröjsmål kan återställas, och att tjänster och aktiviteter snabbt kan återupptas.
AIF-förvaltare ska införa, tillämpa och upprätthålla redovisningspolitik och redovisningsförfaranden som gör det möjligt för dem att på begäran av den behöriga myndigheten i tid lämna finansiella rapporter som ger en rättvisande bild av företagets finansiella ställning och som överensstämmer med alla tillämpliga redovisningsstandarder och redovisningsregler.
AIF-förvaltare ska tillämpa adekvata riktlinjer och förfaranden för att säkerställa att AIF-fondens inlösenpolitik i tillräcklig detalj redovisas för investerare innan de investerar i fonden och i händelse av väsentliga förändringar.
AIF-förvaltare ska övervaka och regelbundet utvärdera om deras system, interna kontrollmekanismer och åtgärder som införts enligt punkterna 1-5 är lämpliga och effektiva, och vidta lämpliga åtgärder för att avhjälpa eventuella brister.
Artikel 58 Elektronisk databehandling
Artikel 59 Redovisningsförfaranden
Artikel 60 Styrelsens, den verkställande ledningens och tillsynsfunktionens kontroll
Artikel 61 Fast funktion för regelefterlevnad
AIF-förvaltare ska dels införa, tillämpa och upprätthålla lämpliga riktlinjer och förfaranden för att upptäcka risker för att förvaltaren inte kan uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 2011/61/EU samt andra sammanhängande risker, dels införa lämpliga åtgärder och förfaranden för att minimera sådana risker samt göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att effektivt utöva sina befogenheter enligt det direktivet.
AIF-förvaltare ska beakta sin verksamhets art, omfattning och komplexitet samt de tjänsters och uppgifters art och omfattning som utförs inom affärsverksamhetens ram.
AIF-förvaltare ska införa och upprätthålla en fast och effektiv funktion för regelefterlevnad som arbetar oberoende och som ansvarar för att
För att den funktion för regelefterlevnad som avses i punkt 2 ska kunna fullgöra sitt uppdrag på ett korrekt och oberoende sätt ska AIF-förvaltarna säkerställa följande:
AIF-förvaltaren ska dock inte vara skyldig att följa första stycket led c och d, om den med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och komplexitet, och tjänsternas och aktiviteternas natur och omfattning, kan visa att kraven inte är proportionella och att dess funktion för regelefterlevnad fortfarande är ändamålsenlig.
Artikel 62 Fast internrevisionsfunktion
Artikel 63 Privata transaktioner
Om en relevant person deltar i aktiviteter som kan ge upphov till en intressekonflikt eller har tillgång till insiderinformation enligt artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (10) eller också tillgång till annan konfidentiell information om en AIF-fond eller transaktioner med eller för AIF-fond, ska AIF-förvaltaren införa, tillämpa och upprätthålla lämpliga åtgärder för att förhindra att dessa personer gör följande:
Arrangemang enligt punkt 1 ska särskilt utformas för att säkerställa att
Vid tillämpningen av första stycket led b, ska AIF-förvaltaren - om vissa av AIF-förvaltarens uppgifter utförs av tredje part - se till att den enhet som utför uppgifterna registrerar privata transaktioner som en relevant person som omfattas av punkt 1 inleder samt på begäran skyndsamt lämnar den informationen till AIF-förvaltaren.
Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på följande slag av privata transaktioner:
Vid tillämpningen av punkt 1 ska med privat transaktion också avses en transaktion med ett finansiellt instrument eller en annan tillgång som utförs på uppdrag av eller för
Artikel 64 Registrering av portföljtransaktioner
Artikel 65 Registrering av order om teckning och inlösen
AIF-förvaltare ska vidta alla rimliga mått och steg för att säkerställa att från AIF-fonder mottagna order om teckning och, i förekommande fall, inlösen utan dröjsmål registreras efter mottagandet.
Detta register ska innehålla information om
Informationen enligt leden i, j och k ska registreras så snart den finns tillgänglig.
Artikel 66 Registerkrav
AIF-förvaltare ska se till att alla register som föreskrivs enligt artiklarna 64 och 65 sparas i minst fem år.
Om det är nödvändigt för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra sin tillsynsfunktion enligt direktiv 2011/61/EU, får de dock kräva att AIF-förvaltarna sparar en del av eller alla dessa register under en längre period som fastställs med beaktande av instrumentets eller portföljtransaktionens art.
När en AIF-förvaltares auktorisering har upphört, ska registren sparas under den period på minst fem år som avses i punkt 1. Behöriga myndigheter får kräva att de sparas längre.
Om AIF-förvaltaren överlåter sitt ansvar mot fondföretagen på en annan AIF-förvaltare, ska AIF-förvaltaren se till att den andra AIF-förvaltaren får tillgång till registren enligt punkt 1.
Registeruppgifterna ska sparas på ett medium som gör det möjligt att lagra information, så att den är tillgänglig för den behöriga myndigheten i framtiden, i en sådan form och på ett sådant sätt att följande villkor uppfylls:
Se artikel 19 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 67 Riktlinjer och förfaranden för värdering av AIF-fonders tillgångar
AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar införa, upprätthålla, tillämpa och se över skriftliga riktlinjer och metoder som säkerställer en sund, öppen, fullständig och lämpligt dokumenterad värderingsprocess. Riktlinjerna och förfarandena för värdering ska täcka alla väsentliga aspekter på värderingsprocessen och värderingsförfarandena samt kontroller med avseende på den relevanta AIF-fonden.
Utan att det påverkar kraven i nationell lagstiftning, fondbestämmelser och bolagsordning, ska AIF-förvaltaren säkerställa att skäliga, lämpliga och öppna värderingsmetoder tillämpas på de förvaltade AIF-fonderna. Värderingsriktlinjerna ska ange och förfarandena tillämpa de värderingsmetoder som ska tillämpas på varje typ av tillgång som AIF-fonden kan investera i enligt gällande nationell lagstiftning, AIF-fondens regler och bolagsordning. Innan AIF-förvaltaren investerar i en särskild typ av tillgång för första gången, måste en eller flera lämpliga värderingsmetoder ha valts ut för den särskilda tillgångstypen.
Riktlinjernas och förfarandenas värderingsmetoder ska innehålla indata, modeller och urvalskriterier för prissättning och källor för marknadsdata. Om så är möjligt och tillämpligt, ska priser hämtas från oberoende källor. Vid valet av metoder ska en bedömning av tillgängliga relevanta metoder göras, med beaktande av deras känslighet för variabeländringar och hur särskilda strategier fastställer portföljtillgångarnas relativa värde.
Värderingsriktlinjerna ska ange skyldigheter, roller och ansvar för alla parter som deltar i värderingsprocessen, inbegripet AIF-förvaltarens verkställande ledning. Förfarandena ska överensstämma med den organisatoriska struktur som fastställs i värderingsriktlinjerna. Värderingens riktlinjer och förfaranden ska minst omfatta följande:
Om en extern värderare utses, ska en process för informationsutbyte mellan AIF-förvaltaren och den externa värderaren fastställas i värderingens riktlinjer och förfaranden i syfte att säkerställa utbyte av all information som behövs för fullgörandet av värderingsfunktionen. Om tredje parter utses för att utföra värderingstjänster, ska värderingens riktlinjer och förfaranden säkerställa att AIF-förvaltaren initialt och sedan regelbundet gör en noggrann genomlyning av dessa tredje parter.
Om AIF-förvaltaren själv utför värderingen, ska riktlinjerna innehålla en beskrivning av skyddet av värderingens funktionella oberoende i enlighet med artikel 19.4 b i direktiv 2011/61/EU. Skyddet ska omfatta åtgärder för att förhindra otillbörlig påverkan på hur en person utför värderingsuppgifter.
Artikel 68 Användning av modeller för tillgångsvärdering
Artikel 69 Konsekvent tillämpning av värderingens riktlinjer och förfaranden
Artikel 70 Regelbunden översyn av värderingens riktlinjer och förfaranden
Artikel 71 Bedömning av enskilda tillgångars värde
Artikel 72 Beräkning av nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller aktie
Artikel 73 Styrkande av kompetens
Artikel 74 Värderingsfrekvens för öppna AIF-fonders tillgångar
Se artikel 20.1, 20.2, 20.4 och 20.5 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 75 Allmänna principer
AIF-förvaltare som delegerar uppgiften att för deras räkning utöva en eller flera funktioner ska särskilt iaktta följande allmänna principer:
Artikel 76 Objektiva grunder för delegering
Artikel 77 Egenskaper hos den som delegerats uppgifter
Den som delegerats uppgifter ska ha tillräckliga resurser och tillräcklig personal som besitter den kompetens, kunskap och sakkunskap som krävs för att på lämpligt sätt utföra de delegerade uppgifterna samt en lämplig organisationsstruktur till stöd för utförandet av de delegerade uppgifterna.
De personer som ska utöva de funktioner som AIF-förvaltaren delegerat ska ha tillräcklig erfarenhet, lämplig teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet av de berörda funktionerna. De ska ha lämplig yrkesutbildning för och tidigare yrkeserfarenhet av verksamheten.
De personer som faktiskt ska bedriva den delegerade verksamheten ska inte anses ha erforderligt gott anseende, om de har erhållit negativa omdömen som är relevanta både för bedömningen av gott anseende och för ett korrekt utförande av de delegerade uppgifterna, eller om det finns annan relevant information som påverkar deras goda anseende. Med negativa omdömen ska avses, men inte begränsas till, brott, rättsliga åtgärder eller administrativa påföljder som är relevanta för utförandet av de delegerade uppgifterna. Särskilt uppmärksammas ska eventuella överträdelser som är relaterade till finansiell verksamhet, inklusive men inte begränsat till, skyldigheter avseende förebyggande av penningtvätt, ohederlighet, bedrägeri eller finansbrott, konkurs eller insolvens. Till annan relevant information ska höra exempelvis indikationer på att den berörda personen inte är tillförlitlig eller hederlig.
Om den som delegerats uppgifter omfattas av reglering beträffande yrkestjänster inom unionen, ska faktorer enligt första stycket anses vara täckta, om den berörda tillsynsmyndigheten har granskat kriteriet för "gott rykte" inom ramen för auktoriseringsförfarandet, såvida det inte finns bevis för motsatsen.
Artikel 78 Delegering av portföljförvaltning eller riskhantering
Artikel 79 Effektiv tillsyn
Delegering ska anses hindra AIF-förvaltarens effektiva tillsyn i följande fall:
Artikel 80 Intressekonflikter
Artikel 81 Godkännande av och underrättelse om vidaredelegering
Vidaredelegering ska träda i kraft, när AIF-fonden ger sitt skriftliga godkännande.
AIF-förvaltarens allmänna förhandsgodkännande får inte anses överensstämma med kraven i artikel 20.4 a i direktiv 2011/61/EU.
I enlighet med artikel 20.4 b i direktiv 2011/61/EU ska underrättelsen innehålla uppgifter om den som delegerats uppgiften, namn på den behöriga myndighet där den som vidaredelegerats uppgifterna är auktoriserad eller registrerad, de delegerade funktionerna, de AIF-fonder som berörs av vidaredelegeringen, en kopia av AIF-förvaltarens skriftliga godkännande samt planerat datum för vidaredelegeringens ikraftträdande.
Artikel 82 Brevlådeföretag och AIF-förvaltare som inte längre anses förvalta en AIF-fond
Se artikel 21.2 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 83 Avtalsuppgifter
Se artikel 21.6 b i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 84 Kriterier för bedömning av reglering och tillsyn av förvaringsinstitut i tredjeland
Vid tillämpningen av artikel 21.6 b i direktiv 2011/61/EU ska följande kriterier följas vid bedömningen av om ett förvaringsinstitut i tredjeland omfattas av en effektiv reglering och tillsyn som har samma verkan som unionsrätten och genomdrivs effektivt:
Se artiklarna 21.7-9 och 21.11 c och d iii i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 85 Övervakning av likvida medel - allmänna krav
Artikel 86 Övervakning av AIF-fondens betalningsflöden
Förvaringsinstitut ska se till att AIF-fonders betalningsflöden övervakas effektivt och korrekt, och ska åtminstone
Artikel 87 Förpliktelser om teckning
AIF-förvaltare ska se till att förvaringsinstitutet vid handelsdagens slut får information om betalningar från investerare eller för investerares räkning i samband med teckning av andelar eller aktier i en AIF-fond, när AIF-förvaltaren, AIF-fonden eller en part som agerar för fondens räkning, exempelvis en person som utför överföringsformaliteter mottar sådana betalningar eller en order från investeraren. AIF-förvaltaren ska se till att förvaringsinstitutet får all annan relevant information som institutet behöver för att säkerställa att betalningarna därefter bokförs på likvidkonton som öppnats i AIF-fondens namn, eller i AIF-förvaltarens namn för AIF-fondens räkning, eller i förvaringsinstitutets namn, i enlighet med bestämmelserna i artikel 21.7 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 88 Finansiella instrument som ska depåförvaras
Artikel 89 Förvaringsuppgifter avseende tillgångar som depåförvaras
Det krav som avses i första stycket ska inte gälla fond-i-fondföretag eller mottagar/matar-strukturer, om de underliggande fonderna innehas av ett förvaringsinstitut som depåförvarar dessa fonders tillgångar.
Artikel 90 Förvaringsuppgifter om kontroll av äganderätt och dokumentation
Utan onödigt dröjsmål få tillgång till all relevant information som det behöver för att kontrollera äganderätt och dokumentera uppgifter, inbegripet relevant information som tredje parter ska lämna till förvaringsinstitutet.
Förfoga över tillräcklig och tillförlitlig information för att förvissa sig om att AIF-fonden eller en AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning verkligen äger tillgångarna.
Dokumentera de tillgångar som det har förvissat sig om att AIF-fonden eller en AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning äger. För att uppfylla denna skyldighet ska förvaringsinstitutet
Vid tillämpningen av punkt 2 c ii ska förvaringsinstitutet se till att det finns förfaranden, så att registrerade tillgångar inte kan tilldelas, överföras, utbytas eller levereras utan att förvaringsinstitutet eller den som delegerats uppgiften informeras om sådana transaktioner, och förvaringsinstitutet ska utan onödigt dröjsmål ges tillgång till skriftliga bevis på varje transaktion och position från den berörda tredje parten. AIF-förvaltaren ska å sin sida se till att den berörda tredje parten utan dröjsmål förser förvaringsinstitutet med certifikat eller andra skriftliga bevis varje gång en tillgång säljs eller förvärvas eller en bolagshändelse leder till en emission av finansiella instrument, och minst en gång om året.
Det krav som avses i första stycket ska inte gälla fond-i-fondföretag eller mottagar/matar-strukturer, om de underliggande fonderna innehas av ett förvaringsinstitut som kontrollerar äganderätten till och dokumenterar dessa fonders tillgångar.
Artikel 91 Rapporteringsskyldigheter för prime brokers
Artikel 92 Tillsynsuppgifter - allmänna krav
Artikel 93 Uppgifter om teckning och inlösen
För tillämpningen av artikel 21.9 a i direktiv 2011/61/EU ska förvaringsinstitutet uppfylla följande krav:
Förvaringsinstitutet ska säkerställa att AIF-fonden, AIF-förvaltaren eller den utsedda enheten har infört, tillämpar och upprätthåller ett lämpligt och konsekvent förfarande för att
Vid tillämpningen av leden i, ii och iii ska förvaringsinstitutet med jämna mellanrum särskilt kontrollera om det sammanlagda antalet andelar eller aktier på AIF-fondens konton överensstämmer med det sammanlagda antalet utelöpande aktier eller andelar som redovisas i fondens register.
Förvaringsinstitutet ska säkerställa och regelbundet kontrollera att förfarandena för försäljning, emission, återköp, inlösen och makulering av andelar eller aktier i AIF-fonden genomförs i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning och AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning och kontrollera att dessa förfaranden tillämpas effektivt.
Intervallen mellan förvaringsinstitutets kontroller ska överensstämma med intervallen för teckning och inlösen.
Artikel 94 Uppgifter om värdering av aktier/andelar
Artikel 95 Uppgifter om genomförande av AIF-förvaltarens instruktioner
För tillämpningen av artikel 21.9 c i direktiv 2011/61/EU ska ett förvaringsinstitut minst göra följande:
Artikel 96 Uppgifter om snabb avveckling av transaktioner
Artikel 97 Uppgifter om AIF-fondens inkomstfördelning
Artikel 98 Vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg
Artikel 99 Skyldighet att hålla tillgångar åtskilda
Se artikel 21.12 och 21.13 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 100 Förlust av ett finansiellt instrument som depåförvaras
Förlust av ett finansiellt instrument som depåförvaras i den mening som avses i artikel 21.12 i direktiv 2011/61/EU ska anses ha skett när något av följande villkor uppfylls i fråga om ett finansiellt instrument som depåförvaras av förvaringsinstitutet eller en tredje part till vilken depåförvaringen delegerats:
En AIF-förvaltares konstaterande av att ett finansiellt instrument har förlorats ska ske enligt ett dokumenterat förfarande som de behöriga myndigheterna lätt ska ha åtkomst till. Så snart en förlust har konstaterats, ska förvaltaren omedelbart underrätta investerarna om detta på ett varaktigt medium.
Ett finansiellt instrument som depåförvaras ska inte anses vara förlorat i den mening som avses i artikel 21.12 i direktiv 2011/61/EU, om AIF-fonden definitivt fråntas äganderätten till ett visst instrument, men detta instrument ersätts av eller omvandlas till ett eller flera andra finansiella instrument.
Om en tredje part till vilken depåförvaring delegerats blir insolvent, ska AIF-förvaltaren konstatera förlust av ett finansiellt instrument som depåförvaras, så snart det står klart att något av villkoren i punkt 1 uppfylls.
Senast när insolvensförfarandet är avslutat ska det råda klarhet om huruvida något av villkoren i punkt 1 är uppfyllt. AIF-förvaltaren och förvaringsinstitutet ska nära övervaka insolvensförfarandet för att fastställa huruvida alla eller några av de finansiella instrument faktiskt har förlorats som anförtrotts till den tredje part till vilken depåförvaringen delegerats.
En förlust av ett finansiellt instrument som depåförvaras ska konstateras, oavsett om uppfyllandet av de villkor som anges i punkt 1 är följden av bedrägeri, försumlighet eller annat uppsåtligt eller icke uppsåtligt agerande.
Artikel 101 Ansvarsbefrielse enligt artikel 21.12 i direktiv 2011/61/EU
Den händelse som ledde till förlusten har inte orsakats av en handling eller underlåtenhet från förvaringsinstitutets sida eller från den tredje parts sida till vilken depåförvaringen av det finansiella instrumentet har delegerats i enlighet med artikel 21.8 a i direktiv 2011/61/EU.
Förvaringsinstitutet kunde inte rimligen ha förhindrat den händelse som ledde till förlusten och har vidtagit alla försiktighetsåtgärder som åligger ett försiktigt förvaringsinstitut enligt etablerad branschpraxis.
Förvaringsinstitutet skulle inte trots noggrann skicklighet, aktsamhet och omsorg kunnat förhindra förlusten.
Detta villkor kan anses vara uppfyllt, när förvaringsinstitutet har säkerställt att det och den tredje part till vilken depåförvaringen av det finansiella instrumentet har delegerats i enlighet med artikel 21.8 a i direktiv 2011/61/EU har vidtagit samtliga följande åtgärder:
Artikel 102 Objektiva skäl till ansvarsbefrielse för förvaringsinstitut
Se artiklarna 22.2 a-e, 23.4 och 24.1 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 103 Allmänna principer för årsredovisningar
Alla upplysningar som lämnas i årsredovisningarna, inbegripet de upplysningar som anges i detta avsnitt, ska vara relevanta, tillförlitliga, jämförbara och tydliga. Årsredovisningarna ska innehålla den information som investerare behöver om särskilda AIF-fondstrukturer.
Artikel 104 Innehåll och format för balansräkningen eller redovisningen av tillgångar och skulder samt den detaljerade resultaträkningen för räkenskapsåret
Artikel 105 Verksamhetsberättelse för räkenskapsåret
Artikel 106 Väsentliga förändringar
Artikel 107 Information om ersättningar
Artikel 108 Regelbunden information till investerare
Den information som avses i artikel 23.4 i direktiv 2011/61/EU ska lämnas på ett klart och begripligt sätt.
När AIF-förvaltare lämnar information om den procentuella andelen av AIF-fondens tillgångar för vilka särskilda ordningar gäller på grund av deras illikvida natur i enlighet med artikel 23.4 a i direktiv 2011/61/EU, ska förvaltaren
Den procentuella andelen av AIF-fondens tillgångar för vilka specialarrangemang enligt artikel 1.5 gäller ska beräknas som nettovärdet av de tillgångar som är föremål för särskilda ordningar, dividerat med den berörda AIF-fondens nettotillgångsvärde.
När det gäller eventuella nya ordningar för AIF-fondens likviditetshantering i enlighet med artikel 23.4 b i direktiv 2011/61/EU, ska AIF-förvaltare
Informationen om AIF-fondens riskprofil i enlighet med artikel 23.4 c i direktiv 2011/61/EU ska inbegripa
Informationen ska lämnas som ett led i AIF-fondens regelbundna rapportering till investerarna enligt AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning, eller samtidigt som prospekt och emissionsdokument och minst samtidigt som årsredovisningen görs tillgänglig i enlighet med artikel 22.1 i direktiv 2011/61/EU.
De riskhanteringssystem som AIF-förvaltaren använder i enlighet med artikel 23.4 c i direktiv 2011/61/EU ska ange de viktigaste åtgärderna för att hantera de risker som varje förvaltad AIF-fond är eller kan bli exponerad mot. Vid ändringar ska information lämnas om dessa ändringar samt deras förväntade effekt på AIF-fonden och dess investerare.
Informationen ska lämnas som ett led i AIF-fondens regelbundna rapportering till investerarna enligt AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning, eller samtidigt som prospekt och emissionsdokument och minst samtidigt som årsredovisningen görs tillgänglig eller offentliggörs i enlighet med artikel 22.1 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 109 Regelbunden information till investerare
Artikel 110 Rapportering till behöriga myndigheter
För att uppfylla kraven i artikel 24.1 andra stycket och artikel 3.3 d i direktiv 2011/61/EU ska AIF-förvaltare lämna följande information i sina rapporter till de behöriga myndigheterna:
Informationen ska lämnas snarast och senast en månad efter utgången av den period som avses i punkt 3. Om AIF-fonden är en fond-i-fond, får AIF-förvaltaren förlänga denna period med 15 dagar.
AIF-förvaltare ska för var och en av de EU-baserade AIF-fonder som de förvaltar - och för var och en av de AIF-fonder som de marknadsför i unionen - lämna följande information till de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater i enlighet med artikel 24.2 i direktiv 2011/61/EU:
Den information som avses i punkterna 1 och 2 ska rapporteras enligt följande:
Genom avvikelse från punkt 3 kan den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat för att kunna fullgöra sitt uppdrag anse det nödvändigt och lämpligt att kräva att hela eller delar av informationen ska rapporteras mer frekvent.
AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera AIF-fonder som enligt deras bedömning i betydande grad använder finansiell hävstång i enlighet med artikel 111 i denna förordning ska lämna den information som krävs enligt artikel 24.4 i direktiv 2011/61/EU samtidigt som den information som krävs enligt punkt 2 i denna artikel.
AIF-förvaltare ska lämna den information som anges i punkterna 1, 2 och 5 enligt den mall för proformaredovisning som anges i bilaga IV.
När det gäller icke EU-baserade AIF-förvaltare ska i enlighet med artikel 42.1 a i direktiv 2011/61/EU hänvisningar till behörig myndighet i hemmedlemsstaten avse den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten.
Artikel 111 Användning av finansiell hävstång i "betydande grad"
Se artikel 25.3 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 112 Begränsningar av förvaltningen av AIF-fonder
Se artiklarna 34.1, 35.2, 36.1, 37.7 d, 40.2 a och 42.1 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 113 Allmänna krav
Artikel 114 Mekanismer, instrument och förfaranden
Artikel 115 Dataskydd
Samarbetsarrangemangen ska garantera att uppgiftsöverföring till tredjeland och analys av uppgifter endast sker i enlighet med artikel 52 i direktiv 2011/61/EU.
Se artikel 53.1 i direktiv 2011/61/EU.
Artikel 116 Utbyte av information om möjliga konsekvenser för det finansiella systemet av en AIF-förvaltares aktiviteter
Vid tillämpningen av artikel 53 i direktiv 2011/61/EU ska de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som ansvarar för auktorisation av och tillsyn över AIF-förvaltare enligt det direktivet utbyta information med de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater samt Esma och ESRB på åtminstone följande områden:
Artikel 117 Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning ska tillämpas från och med den 22 juli 2013.
Bilagorna utlämnade i denna återgivning av förordningen.